Just go with the flow...

Nu börjar jag få lite ordning på tankar och känslor igen. Den här sista veckan har det hänt så sjukt mycket på hundfronten. Eller ja, inte sådär jättemycket kanske, inte egentligen, eftersom det mesta fortfarande hänger i luften som flera stycken dallrande 'kanske', 'om' och 'eventuellt'. Men allting har gått så fort och avlöst varandra som en välplacerad hagelsvärm så det kändes faktiskt lite överväldigande för ett ögonblick.

För det första så var det ju Peppe. Nicklas stora hundkärlek här i livet. Vi var ju hundvakt över en helg och planen var att om allting klaffade mellan oss, Peppe och hans ägare och det kändes bra för alla så skulle han flytta hit, rätt snart. Det var lite saker som skulle diskuteras, lite veterinärgrejer som skulle tas om hand men ingenting som skulle ta så värst lång tid att ordna nu när allt har ordnar upp sig igen här hemma. Peppe kom, det kändes bra och saken var så gott som klar när Nicklas plötsligt fick kliande utslag över hela kroppen. Så det gick från 'vi får se' till 'saken är klar, nemas problemas' för att sedan tvärnita på 'absolut inte' på bara en enda helg.
Peppe var ju ändå något som hade varit planerat ett tag och att avbryta den planen var lite omvälvande i sig, speciellt som vi föll så pass ordentligt för honom hela familjen. det svider lite i själen, speciellt för Nicklas.

Sen tittade jag in på 'min' uppfödares hemsida i vanlig ordning och såg att det planeras en kull för våren/försommaren 1013. Trotsade det djupt liggande telefonobehaget och ringde för att höra mig för lite. Det är något jag har dragit mig för länge nu men det är en chans jag inte kan missa så jag fick vackert ta tjuren vid hornen och ringa. När samtalet väl var igång så kändes det avspänt och bra, vi verkar ha samma syn på det mesta inom hund (Jodå, vi hann gå igenom en hel del under det samtalet) och samtalet kändes väldigt bra från båda hållen. Vi ska dit och träffa uppfödaren, tiken och deras andra hundar på onsdag så får vi se hur det känns från båda parter efter det.
Där är den en hel del om som hänger i luften. Tiken har inte ens börjat löpa än, de väntar på provsvar från hanen och om tiken börjar löpa för sent så kanske de väntar till nästa löp för att inte gå miste om den här jaktsesongen. Ja, det är helt enkelt en del som inte är helt klart än men vi har ställt in oss på att om det fortfarande känns bra med uppfödaren efter att vi träffats så är det värt att vänta på en hund därifrån, även om det skulle ta ett tag.
Så då var vi helt inställda på att  få vänta tills i Augusti, minst och helt inställda på valp.

Bild: från gooogle

Dagen efter vi pratat med uppfödaren ringde en tjej från Hundstallet till mig och undrade om vi fortfarande var intresserade av en hund från dem. Vi var lite tveksamma på om vi verkligen var sugna, vi hade ju precis ställt in oss på valp och uppfödare... Men vi pratade igenom det och bestämde oss för att höra vad det var för hund de hade tänkt sig. Det visade sig att det var just den hunden som vi skickade in intresseanmälan på från första början, i mitten av Januari och det var ju något vi inte kunde säga nej till. Så naturligtvis var vi väldigt intresserade, även om det plötsligt blev lite kaos i våra valpinställda hjärnor. Det är ju påskvecka så mina referenser har inte varit helt lätta att få tag på, inte jag själv heller för den delen, så vi har ringt om varandra och allt har känts lite osäkert i några dagar. Men nu har hon pratat med mina referenser, allt verkar vara i sin ordning och ett möte är inplanerat på fredag eftermiddag. Vi får se hur det går.

http://hundstallet.se/

Det kändes ju först lite övervälldigande. Från att lägga hundplanerna på hyllan ett litet tag till, till att plötsligt ha två hundplaner i rullning på mindre än en vecka. Men nu känns det rätt bra. Vi får se hur båda mötena går, det är ju inte alls säkert att  allt känns jättebra för alla inblandade. Den kan ju fortfarande bli så att det inte blir någonting av av någonting men vi hoppas på att det känns bra för alla och att det går vägen.

Och om allt skulle gå enligt önskeplanen då? Ja då får vi in 32 kg yberenergi i familjen rätt så snart. Nya rutiner och nya träningsplaner kommer att sättas upp, vi kommer att tillbringa sommaren med att lära känna varandra och några månader senare kanske vi får tillökning med en valp om alla är redo för det då. Det är två hundtyper som är helt olika varandra och jag har förutsättningarna till att träna vitt skilda saker med dem men de är ändå så pass lika i fysiken att de kommer att kunna ha nytta och glädje av gemensamma aktiviteter och promenader också, så fort valpen blir stor. Att lyckas kombinera drömmen om en Hundstallshund och en nystart med en valp från en bra uppfödare skulle ju vara optimalt.

Sen kanske det visar sig att den vuxna hunden inte är redo för en valp så snart efter att den flyttat hem till oss? Ja, då är det ju bara att vänta, uppfödaren kommer ju inte att försvinna för det och det kommer att komma fler valpchanser.
Eller så visar det sig att vi inte alls passar ihop med omplaceringen och då är det ju som det är med den saken också.
Eller så kanske uppfödaren inte alls känns lika bra eller ens är sugen på oss som valpköpare när vi väl träffas.
Ja, som sagt, det är en hel del som hänger i luften just nu men det känns bra ändå. Det känns som att det kommer att lösa sig till det bästa, vilket det än må vara och det är bara att vänta och se vad framtiden bjuder på. Det är fortfarande mycket men det känns inte överväldigande längre. Nu är det bara att go with the flow och se vart det bär av.