Det första vi gjorde i morse var att knalla ner till skiduthyrningen för att hämta upp utrustning åt nästan hela gänget. Till och med lilla Ängla, nyblivna två år, fick en full mundering. Nicklas och jag gick tomhänta därifrån, naturligtvis - så pass länge höll vi oss i skinnet i alla fall.
Pappa, Felix och Amanda ställde sig på skidorna direkt utanför uthyrningen och tog liften upp till toppen medan jag, Alex och Nicklas tog lastbilen, lastad med resterande utrustning, snowracer, barnvagn och fika, upp till toppen. Vi åkte förbi liftkön och synen av de andra var härlig. Och sjukt frestande.
Alex var inte jätteimponerad av själva skidgrejen. Han stod inne i skiduthyrningen och talade om att han hatar skidor. Fast när han väl kom ut i backen var han rätt nöjd ändå. Han har väldigt dåligt tålamod och blir rätt arg när han inte kan allt på en gång men om en vecka så är han nog en liten stjärna i backen.
Jag höll mest till i lekområdet. Höll koll på barnen i klätterställningen, höll koll på våra grejer och kollade på de andra när de åkte. Den här synen var bland det mest frestande jag har varit med om i hela mitt liv. Värre än en 200g Marabou Frukt & Mandel när jag har mens. Men jag stod emot. Nicklas däremot började vackla lite och övervägde att åka ner till uthyrningen och hämta upp en egen utrustning.
Fötterna i vanliga vinterkängor men glada och nöjda ändå.
Mästerfotografen heter Alex.
Sen föll Nicklas för frestelsen och efter lunch bar han iväg på sin första vända på tio år med pappa och Amanda som guide, rådgivare och personlig assistent. Det var hennes uppdrag att ta hand om Nicklas så att han inte skulle skada sig.
Själv körde jag en retur upp till barnområdet med Alex och njöt av solen och utsikten.
Nu ikväll, efter att alla liftar stängt och backarna blivit tomma tog vi oss en sväng till den närmaste lätta backen så att pappa och Felix fick prova på att åka lite bräda. Det blev för mycket för mig och jag tog ett par åk själv också. Och det gick så jävla dåligt... Eller ja... så länge jag åker rakt eller svänger åt höger går det bra men vänstersvängarna gör fan för ont. Det går knappt att tvinga sig igenom dem. Störtlopp är ju ingen ljus ide just nu med tanke på att jag inte får smälla hårt i backen och svänger man höger så måste man ju svänga vänster så småningom så jag fick helt enkelt erkänna mig besegrad. Jag får helt enkelt inte kraft nog till att få runt brädan i vänstersvängarna... Jag är fortfarande för trasig så jag får helt enkelt vänta till nästa sesong.
Det får bli en hel del lekparkshäng och snowracer för mig den här veckan.
Alex har lyckats hinna med en störtdykning i monstertrappan upp till sovloftet också. En ordentlig vurpa ända uppifrån. Han är lite blåslagen och mör men klarade sig undan allvarligare skador - tack och lov!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar