Dagens spårträning.

Nu är vi totala gröngölingar på spår så jag vill bara påpeka att jag vet om att allting inte alltid går till som det kanske borde när Orvar och jag ger oss ut för att spåra. Vi gör helt enkelt vårt bästa och som med allt annat får vi lov att prova oss fram och lära oss av våra misstag och lyckoträffar. Tips och råd mottages mycket tacksamt men spydiga kommentarer klarar vi oss bra utan.

Jag har hittat en sida med jättemycket bra tips och råd angående spårövningar. Det är en kvinna som förklarar otroligt bra och ger många olika alternativ beroende på hur hunden beter sig i olika situationer i spåret - och även förklarar hur föraren borde hantera de olika situationerna för att underlätta för hunden och vägleda den på rätt sätt. Jag har läst igenom det hon har skrivit och sållat ur det som verkar användbart för just oss, just nu.

Som jag har berättat tidigare så är Orvar otroligt het i spåret. Han bokstavligt talat rusar fram och när jag har försökt hejda honom och hållit emot för att dra ner tempot lite har han automatiskt stannat upp och tittat på mig. Han har reagerat på minsta lilla motstånd i selen och stannat upp omedelbart. Så tidigare har jag helt enkelt rusat efter honom. Vi har älgat fram genom skogen och plöjt oss igenom allt i vår väg utan att reflektera så mycket över det egentligen - han har ju alltid markerat alla föremål klockrent och har även klarat av spår på över två km utan större problem. Haha, ett tag var jag inne på att börja terränglöpa för att klara av att hänga med honom i spåret.
Men så började jag fundera. Det måste ju finnas något sätt att lösa det på. Jag har frågat några personer om råd men även om de är jättebra på att spåra själva så har de inte lyckats förklara så att jag förstår fullt ut.

Så började vi ju cykla med selen och jag försökte få honom att dra lite för att vänja sig vid att det kunde vara tillåtet att dra i mig. Det har gått lite sådär. Han har ändå inte börjat dra ordentligt men ibland har så bråttom att han i alla fall lägger lite kraft i selen och jobbar framåt lite mer än han har gjort tidigare.
Och tydligen har det hjälpt! Idag stannade han inte upp en enda gång fast jag höll tillbaka riktigt ordentligt ibland!

Jag lade fyra stycken raka åkerspår på mellan trettio och femtio meter med tätt mellan föremålen.

Spår 1:
Eftersom det var ganska länge sen vi spårade sist så gjorde jag ett väldigt lätt, rakt spår i medvind som fick ligga i ungefär två timmar. Ca femtio meter långt med fem föremål inklusive slutföremålet. Eftersom jag mest ville få honom att bli lite varm i kläderna först så använde jag samma gamla välanvända skogspinnar ('stinkbomber') som vi brukar använda när vi spårar så att han skulle veta vad jag ville. Som vanligt drog han väldigt hårt framåt. Han missade den första pinnen i ren iver, markerade nästa, missade den tredje och markerade den fjärde och slutföremålet klockrent.
Det var ungefär vad jag hade räknat med då han spårar väldigt slarvigt när han har så bråttom och när han inte är van vid att föremålen kommer så tätt så är det inte konstigt att han missade dem.

Så läxa nummer ett till mig: Japp, det är en väldigt bra idé att lägga föremålen tätt. Förhoppningsvis kommer det få honom att bli mer noggrann och ta ner tempot lite om han förväntar sig att de kan dyka upp lite när som helst. Och längre liggtid kan nog också hjälpa lite.

Efter att Orvar hittade slutföremålet i första spåret bjöd jag på frukost på ängen. Jag har läst att vissa hundar gillar lite lugnare belöningar än tjo och stim när de spårar och det fungerar Mycket bättre på Orvar så det tänker jag fortsätta med. Dessutom tror jag att påhittigheten med föremålen och belöningarna håller nyfikenheten och därmed spårlusten uppe.

Jag lade spår två och tre i samma veva och använde rätt så små föremål i olika material så för att förbereda honom på det tränade vi lite föremålsintresse medan de låg och drog.
Jag trampade upp en ruta på ca två gånger två meter och 'tappade' ett antal föremål. Sen tog jag honom i koppen och ställde mig i rutan. Varje gång han markerade ett föremål belönade jag honom och han verkade fatta vinken.

Spår 2:
Ca 40 meter långt i motvind. Liggtid: ca två och en halv timme Jag tänkte att eftersom föremålen var så små så gjorde det inget om vinden låg på mot oss så han kunde känna dem bättre. Han missade alla fyra föremål och hade fortfarande väldigt bråttom men han gick med näsan lägre än han brukar ändå och han hittade slutföremålet som var lite större, utan problem.

Jag undrade om jag verkligen skulle gå spår tre med tanke på att han missade alla föremål i spårtvå och föremålen i spår tre var snäppet mindre. Men så satte han sig och sket så jag tänkte att det kanske var därför han hade så bråttom att han missade föremålen så jag chansade och gick spå tre ändå.

Spår 3:
ungefär samma som spår två fast med fler föremål och mindre till storleken och av olika material. Han missade alla föremål utom slutet.

Jag tror att jag måste träna mer föremålsintresse med föremål av olika material och storlekar vid sidan av spårträningen och fortsätta använda träpinnar i spåren till det sitter ordentligt. Däremot tänker jag använda mindre storlek på pinnarna och fortsätta lägga dem tätt och lite oregelbundet så han är tvungen att jobba lite mer och är tvungen att vara noggrannare.

Spår 4:
ca 30 meter, rakt med en svag vinkel på slutet. Medvind. fem föremål, tre träpinnar och två leksaker som var nya som han aldrig har sett tidigare. Han missade den första träpinnen och markerade alla andra föremål tydligt. Den här gången hade jag fått Nicklas att gå spåret och gömt sig på slutet med en påse korvbitar. Mycket lyckad överraskning! Orvar blev så paff att han bara satte sig ner och tittade på Nicklas först. När hjärnan väl kom ikapp och han förstod vad som hände blev han överlycklig. Toppenbra sätt att hålla motivationen uppe! Dessutom var det första gången han spårade någon annan än mig och faktiskt intresserade sig för spåret.

Min karl posar med allehanda föremål inför sin debut som spårläggare. Det kanske var hans spåroskuld men han kommer snart att bli en erfaren man :D

Första föremålet i Nicklas första spår markeras. Orvar uppskattade detta spår mycket.

Jag ska fortsätta att använda Nicklas varvat med mig själv och sen ska jag försöka använda andra personer han gillar. När det väl fungerar ska jag gå neråt på hans 'gillaskala' tills han spårar folk han aldrig träffat förut lika glatt som han spårar oss. 
Vi har en hel del arbete framför oss men jag har lärt mig en hel del idag och nu har jag i alla fall lite hum om hur jag ska gå vidare. Jag kommer naturligtvis att göra fel tusen gånger till men nu är vi i alla fall up and running så att säga.

Orvar ligger fortfarande utslagen på balkongen. Det märks tydligt att han har fått använda hjärnan mer idag än när vi har spårat tidigare.

  Och så tänkte jag passa på att klargöra att jag och Nicklas fortfarande hänger ihop. Vi har inte gått isär och vi är inte osams. Vi har det faktiskt väldigt bra och planerar att bli gamla tillsammans. Dock inga husplaner men en sommarstuga har vi i alla fall tänkt oss. - Bara för att bringa ljus i vissa missförstånd.