Ödet verkar inte inse att jag inte har klivit över trettioårsstrecket än. Det verkar ha otroligt bråttom med att trycka på mig grej efter grej. Man skulle ju kunna tro att det hade vett nog att låta svullnaden efter det ena slaget hinna lägga sig lite innan det pucklar på en igen men det var tydligen en naiv tanke. Det är tur att jag har en stabil man som kan pussla ihop mig med jämna mellanrum :D
Just nu sitter jag och väntar på att det ska bli dags att trampa iväg till jobbet för personalmöte. Ja, jag vet... varför gick jag upp så tidigt att jag måste sitta och fördriva tiden klockan fem på morgonen? Men faktiskt så har jag inte ens gått och lagt mig än... Eller ja, horisontellt läge - Check! Sömn - under working progsess. Jag kommer förmodligen att domna av på soffan när jag kommer hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar