Anabolastinna Tjenobylmygg & söta valpar.

Just hemkommen från BK. Jag gjorde ju min debut som hjälpinstruktör idag och det gick väl ungefär som förväntat. Jag blev en aning nervös när det var ett par timmar kvar och duschade Orvar för att fördriva tankarna (och för att slippa skämmas allt för mycket hos veterinären i morgon).
I bilen ut fick jag lite lätt panik och undrade vad fan jag höll på med!? Jag kan ju ingenting om själva träningen när det gäller hund! Ja visst, jag har väl gått ett par valp och allmänlydnadskurser, men sen då? Nej, inte mycket... Normal vardagslydnad, javisst men det har ju liksom stannat upp där, jag har ju provat mig fram till det mesta jag kan. Hur ska jag kunna hjälpa till att lära ut någonting som jag själv inte är 100% säker på? Och valprelaterat dessutom, det är ju över sex år sen jag hade en valp sist!
Paniken släppte i samma ögonblick som jag klev ur bilen men nervositeten hängde kvar ett tag och det var en liten incident av okontrollerat babbel när jag skulle presentera mig för kursdeltagarna. Jag är verkligen sjukt obekväm i klassrummet - även när jag sitter framför 'klassen' uppenbarligen... Det är något jag måste ta tag i om jag ska göra allvar i planerna på att utbilda mig till instruktör.
Men så fort vi klev ut på apellplanen slappnade hela jag av och allt flöt på precis som det skulle. Jag kommer att lära mig så sjukt mycket av det här! Och fördelen med att jobba så nära två riktigt duktiga instruktörer är ju obetalbar! Jag ska suga åt mig så mycket jag bara kan!
Och så var det ju det här med valpkurs. Det var ju rätt lätt att komma av sig och bara stirra på de små undren när de tultade runt i gräset och upptäckte världen med stora ögon. Jag drabbades hårt och brutalt av valpsjuka delux. Så jag tvingar mig själv att fortsätta tänka: nästa sommar... (Istället för: nu,nu,nu.) 
Det gick bra och jag klarade mig undan utan några större missöden. Men jag glömde en viktig sak: Myggorna ute på BK är anabolamygg som härstammar från Tjenobyl. kolla in praktbettet jag fick mitt i pannan. Läckert... :D

Nu börjar lyckan över att ha klarat av upptakten utan några jättemissar övergå i nervositet inför veterinärbesöket imorgon bitti. Jag önskar så att det gör ont att problemen inte är jättestora och relativt lätta (och billiga) att åtgärda eller i alla fall lindra. Så nu håller vi tummarna!