Stor Junor på väg till dagis.
Nu när Alex har börjat på avdelningen för de stora barnen på dagis (Tallen) så har han officiellt blivit stor. Speciellt enligt honom själv.
Han har gått på Tallen i ungefär två veckor (lite mindre) och han resonerar redan såhär: Nu är jag störst på heeela dagis så nu är det jag som bestämmer!
Bra inställning...? Som bäddat för problem...
Förutom det så har han faktiskt blivit stor på den korta tiden han har varit där. Från att hellre ha gått naken än att försöka sätta på sig byxorna själv till: "Nej mamma, jag kan själv för jag är ett Tallenbarn nu."
Han går i skåpen själv och fixar fram mjölk och macka (utan smör för han når inte smöret på översta hyllan och har inte tålamod att hämta en stol), hämtar vatten och lite allt möjligt annat han vill ha.
Det är väl både bra och dåligt. Det blir ju mindre servande, han utvecklas uppenbarligen en del ändå och sist men förmodligen störst och bäst; han känner att han kan klara saker själv = en otrolig egoboost och självförtroendekick! Han är så stolt, glad och nöjd.
Fast nu gäller det att jag börjar tänka på vad vi har i skåpen, hittar nya ställen att gömma mitt godis och diverse annat på och se till att han inte äter hela tiden - bara för att han kan.
En annan sak som han har lärt sig är: "Om det kommer bovar och banditer, då säger man bara såhär: Fuck Off!" och så visar han fulfingret (pekfingret för han har inte lärt sig att kontrollera det riktiga fulfingret än).
Jag vet att jag inte borde men jag kan inte låta bli att dö av skratt!
Och plötsligt så är han inte det minsta farträdd längre, han tycker inte att jag cyklar tillräckligt fort hur mycket jag än trampar på ner för Servusbacken.
Han har även blivit otroligt duktig på det där med knivar. Så idag har vi gjort en fruktsallad tillsammans för att överraska Nicklas när han kommer hem från jobbet. Ett litet snedsnitt och ett plåster senare blev det så här gott. Så nu väntar vi bara på att pappan ska ta och pallra sig hem så vi får moffa i oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar