Så var det dags igen då, Alex är magsjuk. Tempen far upp och en som en studsboll med koncentrationssvårigheter. Pojken vill kräkas hela tiden men kan inte och magkvallitén behöver vi ju inte ens gå in på... Så det ser ut att bli några tråkiga dagar till här hemma framöver. Så jag beställer fulväder och höstmys.
Och jag som skulle träffa Sandra i morgon...
Jag borde ha hunnit med en hel jävla del idag. Bland annat att jobba de sista tre timmarna av mitt kvällspass men eftersom det visade sig vara magsjuka så är jag inte så välkommen på jobbet just nu. Dessutom har jag varit helt sjukt slö hela dagen så jag har inte gjort någonting annat än att pyssla om Junior, mata oss, ge Orvar någon piss och suttit nerbäddad med datorn medan Alex har kollat på tv och sovit om vart annat.
Jag måste passa på att skryta lite också. Vi tog sovmorgon idag och vaknade inte fören vid halv tio -tio någon gång, låångt efter att Nicklas hade åkt till jobbet och alltså upptäckte alldeles för sent att det rådde brist på både Alvedon och mobilpengar hemma. Så vad gör man med en sjuk fyraåring hemma? Jo, jag bäddade om Junior i soffan, ställde fram ett stort glas kall cola, satte på bästa barnprogrammen och plockade fram en skål full med choklad, platsade Orvar på sovrummet och ställde grinden för (för säkerhetsskull, jag ville inte lämna Alex helt utan vakt men inte riktigt heller lämna dem helt ensamma hemma bara sådär). Sen gav jag Alex stränga order om att stanna i soffan, låta Orvar vara och absolut inte öppna dörren för någon sen sprang jag till Servus och köpte mobilpengar och flytande Alvedon. Sju minuter senare stod jag utanför dörren igen och tänkte att jag måste testa grabben så jag vet om jag vågar göra om det igen om det skulle behövas någon gång. Så jag ringde på dörren - nervös som tusan. Orvar börjar som väntat skälla och efter några sekunder hör jag Alex: "Orvar, ligg."
Orvar tystnar sånär som på ett par små gruffanden. Ännu några sekunder senare kikar pojken ut genom brevlådan och säger: "Min mamma kommer snart, du får vänta där. Jag vill vara ifred för jag är sjuk." Sen försvann han igen. Orvar gav ifrån sig ett varningsskall till och tystnade.
Han kan vara duktig ibland, våran grabb :) Och Orvar gjorde ett bra jobb han med!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar