Jag duschade Orvar igår morse. Han blev frisläppt ur badrummet ungefär två sekunder innan jag blev klar och gick ut, då möttes jag av den här synen. Han hittar sällan på riktiga bus nuförtiden men det betyder inte att jag har glömt bort att det oftast betyder trubbel när han ser ut sådär.
Ögonblicket efter förstod jag varför han såg ut som han gjorde:
Vi har varit en snabbis vid Landsberget och utkiksplatsen också.
Nästan alla vågade sig en bra bit upp i tornet men jag höll mig till tryggheten på marken tillsammans med Jenny och Orvar.
Ida, Nicklas och Alex vågade sig hela vägen upp. Min fega lilla pojk! Han som är så rädd för allt som alla andra tycker är kul men dit upp kom han minsann utan problem.
Jag önskar att jag inte var så feg för den här synen hade jag gärna velat se med egna ögon.
Junior börjar bli sjuk också.
Jag har ju gått och väntat på att den bomben ska smälla och nu har alltså nedräkningen börjat. Så nu återstår det bara att se hur stor själva smällen blir. Har vi riktig, riktig tur så slocknar stubinen innan gnistan når hela vägen fram, någon gång ska ju vara den första. Eller?
(Och så har vi varit och kollat på hemligheter, eller snarare en stor hemlighet, också. Vi får väl se hur det hela utvecklar sig.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar