Man kan inte alltid vara glad, positiv och på topp. Ibland måste man tillåta sig själv att få bryta ihop en stund.
För mig är det lite grann som att lyfta på ett mentalt såromslag som jag oftast inte tänker så mycket på att jag har. Det börjar liksom skava lite och när man lindar av det märker man att en del var och blod har torkat fast i bandaget och det gör ont att ta av. När man väl har fått bort det har det förmodligen gått upp lite grann på några ställen och lite färskt blod tränger fram men det gör inte ens i närheten av så ont som det gjorde när såret var färskt. Man tvättar rent såret och låter den vita, mjuka, lite skrynkliga huden som inte har fått frisk luft på ett tag, andas lite. Efter en stund brukar det kännas bättre och man lindar på ett nytt, rent omslag. Det nya omslaget skaver och trycker lite och gör sig påmint resten av dagen men nästa morgon när man vaknar har det formats efter kroppen och man glömmer bort det för en stund igen. Tills det börjar skava nästa gång. Och för varje gång man lindar om det märker man att det har läkt ihop en liten aning mer, blöder och varar en liten aning mindre och en ny liten bit har förvandlats till ett färskt ärr som även det ljusnar lite för varje gång man lindar om det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar