Igår firade vi Nicklas hemma på Långenäs. Med mat, tårta och trevligt sällskap. Barnen lekte och hade skoj och jag har upptäckt (igen) att ett barn är ungefär vad jag orkar med. Jag älskar alla barn i familjen men efter några timmar kryper pensionärsfasonerna fram. Hjärnan domnar bort och all tankeverksamhet går ner på halvfart och tankarna börjar lindas in i bomull.
Det är en väldigt stor omställning, vi är ju vana vid att vara bara vi tre och hunden och så kommer vi hit där vi är ca 15 - 20 personer till middagen. Och då snackar vi bara familjen. Pappa, mamma, barn och barnbarn. Eventuellt hemhjälp och mormor och morfar. Man kan ju i alla fall ärligt påstå att vi somnar ovaggat på kvällarna. Som tre klubbade sälar.
Idag kom pappa, Brorsan och min bästa svåger hem från Sweden Rock Festival i Sölvesborg. Det var underbart att få träffa dem igen. Få krama dem och njuta av Alis matlagning. Jag kan inte låta bli att bli lika chockad över hur mycket mina bröder växer för varje gång vi träffas. Jag minns när de var små kottar och snart är min minsta lillebror längre än jag.
Min fina, stora, lilla systerdotter Mimmi.
Mimmi och Alex är ute och blåser såpbubblor. Kusiner på äventyr.
Alex gungar hemma hos morfar.
Min andra fina lilla systerdotter Shirin.
Alex och Nicklas vinner gräsklippsrace mot farsan, Mimmi och Amanda. Lyckliga grabbar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar