Personlig lågkonjuktur & träningstorka -på restart.

Som de flesta vet vid det här laget har Nicklas och jag separerat. Det har varit sjukt jobbigt för mig även om det inte finns en chans på miljonen att jag, så här med facit i hand, skulle vilja ha det ogjort. En tolvårig relation är trotts allt ingenting som jag bara kan avfärda med ett axelryck och bara strutta vidare ifrån hur som helst så det lär väl ta ett tag men jag börjar i alla fall landa och det börjar kännas helt okej.
Nu skriver jag inte det här för att jag vill ha en massa ojande och daltande, jag klarar mig alldeles utmärkt utan det, tack. Jag vill inte heller ha en massa nyfikna frågor. Jag vill bara slippa fundera på hur jag ska formulera mig när jag skriver att Alex har varit hos Nicklas över helgen, slippa förklara varför Texas inte kan vara med honom när jag jobbar och inte behöva svara lite halvflyktigt på varför planerna på en till hund har lagts på is tills vidare. Och en hel del annat som dyker upp lite då och då.

I princip allt har legat på is ett tag. Allt utom det som måste göras och inte ens det har skötts med toppbetyg och dessutom har jag en del kvar på att-göra-listan. Å andra sidan kan man inte vara på topp jämt, de senaste månaderna har jag mest koncentrerat mig på att få allt att gå ihop rent praktisk och på att hålla ihop rent psykiskt. Det har gått upp och ner men det har i alla fall gått. Mycket tack vare att jag har en hel hop med folk omkring mig som mycket skickligt har gått i skift för att hålla mig sysselsatt (kanske en aning för effektivt emellanåt?) och matad. Alex har jag matat som om han var en hel karl, däremot har det varit svårare att peta i sig själv en ordentlig måltid.

Nu börjar dock gnistan komma tillbaka. Den senaste veckan har jag upptäckt att musik faktisk är rätt underbart trotts allt. Att mat smakar ganska okej ibland (speciellt med trevligt sällskap). Att choklad faktiskt är helt magiskt trotts att vi har haft en liten svacka i vår annars så lidelsefulla relation. Att det faktiskt är sjukt fängslande med en bra bok. Att One Tree Hill plötsligt har fått tillbaka spänningsfaktorn. Att min säng är hur skön som helst när man kan bre ut sig bäst man kan och skeda med pälsHjärtat trots att den förbjudna fästingsäsongen har gjort entré för aslänge sen och trots att han hårar som en hel foffbomb. Att jag faktiskt ler på riktigt ibland och att jag oftast trivs alldeles utmärkt med att vara ensam när jag är det.

De senaste dagarna har det till och med börjat rycka en aning i hundträningsnerverna och författarnerverna. Jag har lyckligt kommit på mig själv med att gå och fundera på hur vi ska lägga upp fysträningen inför sommaren, funderat på om jag kanske skulle ta och skaffa mig ett par nya löparskor och börjat skissa lite på nya lösningar på våra problemområden så att vi kan bygga upp det vi tappat under den här tiden för att sen gå vidare och bli ännu bättre. Karaktärerna i boken har följt mig en hel del och idag ringde jag till Madde tidigt (med risk för en plågsam död men hon var redan vaken så jag kom undan) med en ny idé till boken, en lösning på något som legat och gnagt ett tag. När jag är klar här ska jag sätta mig och läsa igenom de ca 250 sidorna vi redan skrivit för att komma tillbaka in i rätt feeling så att jag kan pränta ner den där idén och skriva vidare. 
Än är det för tidigt att vänta sig några mirakel på någon av fronterna men lusten börjar absolut infinna sig igen och det är helt fantastiskt!
Så nu kommer det nog att bli lite tätare mellan varven här på bloggen också.