Dessa jävla nässelutslag...

Varning: Skittråkigt sjukdomstjafs. Riktar sig mest till de närmaste som faktiskt bryr sig och till mig själv för att jag ska ha lite koll på läget om det inte ger med sig snart -minne som en kråka...

I fredags ringde min barnvakt till butiken när jag jobbade kväll. Ringer någon på butikstelefonen är det allvar. Alex hade fått nässelutslag igen och blev stadigt sämre ganska snabbt. Han brukar ju få de där utslagen i samband med att han är sjuk och nu har vi varit lite halvförkylda i någon vecka, han har dock inte varit så dålig att han behövt vara hemma från dagis men helt oväntat var det ju inte. Som tur är har vi medicin hemma som hon kunde peta i honom och Valpen stannade en timme extra på jobbet så jag kunde smita hem en timme tidigare, hjälpte inte medicinen skulle vi ju bli tvungna att åka in och få nåt starkare och då kan det bli ganska bråttom.
När jag kom hem hade det lugnat ner sig lite men det tog typ bara en kvart så blommade det upp igen. Vi körde på med medicin och diverse hemmaknep för att slippa åka in och klarade oss genom natten.
Nästa morgon var det lugnt och förmiddagen pinnade på rätt smidigt men framåt lunch blommade det upp igen. Ringde morsan, lämnade in Texas till Madde och åkte till Avesta för att få lite lindring åt honom. Det var så jävla lång väntetid att det hann lägga sig under tiden och pojken piggnade till ordentligt. Eftersom de andra som satt i väntrummet var ganska ordentligt dåliga och jag vet att de ändå inte ger Alex någonting starkare än det vi har hemma när han har så pass lite utslag kvar lämnade vi i väntrummet och åkte hem igen. Ingen mening med att sitta och vänta bara för att ta upp en läkartid helt i onödan när någon annan behöver den mycket mer. Junior höll sig fräsch och somnade utan problem.
Vaknade lika fin i morse och det har hållit i sig hela dagen så jag rodde att det var över men nu på kvällen när vi satt i soffan, käkade kvällsmacka och kollade på Tingeling började han klia sig igen. Mer och mer och mer. Nu står han i duschen, så fullproppad med medicin som det går utan att överdosera, och ser ut som någon typ av salami. Vi kör väl på med medicinen vi har hemma och fortsätter med hemmaknepen så långt det är hållbart och hoppas att vi slipper spendera natten på akuten men blir det inte bättre lär vi nog pallra oss iväg ändå.
Jag blir så jävla less på det här... Och jag tycker så sjukt synd om in lilla salami ♥