Nu har jag nog förbrukat hela familjens tur för resten av 2013 i ett enda svep.
Gick in i köket för att släcka lampan i fönstret innan vi skulle gå och lägga oss igår kväll, klampade rätt i en stor, blöt pöl, tappade balansen och kände hur benen försvann under mig.
Under de få millisekunderna innan jag återfick balansen hann helt sjukt många tankar passera hjärnan i räcerfart:
1. Jag kommer att bryta upp mig på nytt!
2. FUCK!
(Sist jag åkte in på akuten hade jag inte direkt räknat med det när jag klädde på mig och jag hade ju inte kunnat välja sämre underkläder att glida omkring i på sjukan.)
Den här gången hade jag pyjamas på mig och inga underkläder över huvud taget...
3. Om jag ringer till jobbet på måndag och säger att jag ramlat och blir hemma minst lika länge till kommer de tro att jag bryter saker med flit för att slippa jobba.
4. Undrar om de skrev SEM eller ledig på mig i fredags? För om de skrev SEM och jag blir sjukskriven på nytt får väl jobbet betala en ny sjukperiod? Skaplig miss...
5. Mina chefer kommer att slå ihjäl mig och gör de inte det så kan det mycket väl hända att jag gör det åt dem.
6. Jag kommer säkert att få läkaren jag lyckades smita undan från sist och den här gången lär jag ju inte komma undan lika lätt.
Nicklas hade inte satt i vattenbehållaren på kaffebryggaren ordentligt så allt vatten hade runnit ner på golvet.
I morse var det jag som stod för kaffekokandet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar