Promenadsällskap och fjällförberedelser

Vacker vy, eller hur? Jag säger ju det, vintern är fantastisk. Den där bron är däremot inte lika fantastisk på nära håll... Det är högt. Eller ja, ska jag vara helt ärlig så har jag aldrig tagit mig fram till den på speciellt nära håll, jag fastnar liksom i trappen som leder ner till stigen som leder till bron. Men man kan ju föreställa sig...

Dagens promenadsällskap. Det var fantastiskt att ha med sig en hund ut igen. Caro verkade också tycka att det var fantastiskt, fast det var nog mer snön än promenadsällskapet som gjorde hans lycka. Precis allt är skoj och spännande om man heter Caro och är ett och ett halvt år sprallig. Till och med snön, även fast den har legat där som ett pålitligt täcke varenda gång han har gått ut de senaste tre månaderna. 

I morgon ska vi packa och preppa i ordning bilen för på lördag åker vi till fjällen. Jag kommer inte ens ihåg exakt vart vi ska någonstans... Fast spelar den någon roll? Alla fjäll ligger ju ungefär åt samma håll, det är snö och helt fantastiskt på dem alla. Det som är så speciellt med just det fjället (Vilket det nu är?) som vi ska till är att stora delar av mina familj kommer att befinna sig där. Det är nästan ett år sedan vi träffades och det ska bli helt fantastiskt att få krama dem på riktigt igen! Telefonen är ju bra men ingenting går upp emot verkligheten.

I morgon ska jag ta reda på exakt vart det är vi faktiskt ska, det kan ju vara bra att veta. Och Nicklas som tycker att jag har lite för stort behov av att planera saker och ting och lite för svårt att slappna av och bara ta allt som det kommer. Nu är det han som tjatar om att vi måste komma ihåg att kolla vart det är vi ska och jag som säger "jaja, jag ringer i morgon".
Sug på den du älskling! ;)