Som de flesta kanske vet så är ju hundar en av mina största passioner. Det är en livsstil för mig och jag har svårt att tänka mig att någonsin kunna leva utan hund. Det skulle vara om Nicklas eller Alex blev akut allergiska då, men annars är det otänkbart...
Som sagt så är det till största delen min passion och mitt val av livsstil. Nicklas har tack och lov aldrig protesterat. Han har alltid älskat våra hundar och de har varit lika mycket familjemedlemmar för honom som för mig. Men, han har aldrig varit speciellt intresserad av allt arbete kring hundarna. Han har älskat dem och gjort det som behövs men inte varit speciellt insatt i själva hundgörat.
Men nu har min man hittat sin tappade hundsjälshalva och det ser ut som att han kommer att bli hundägare om en tid. Det är en del som ska fixas runt omkring då det är en omplacering, vi ska åka på den sedan länge inbokade skidsemestern först och dessutom måste vi hinna krama ut pengarna som försäkringskassan sitter inne på och verkar ha jävligt svårt att vilja släppa ifrån sig.
Men det verkar onekligen som att min karl kommer att få sig sin första egna hund inom en, inte allt för avlägsen, framtid.
Mitt ego är lite kluvet. Nicklas har sagt tvärnej till att ha mer än två hundar här hemma och det innebär ju att jag måste välja mellan en Hundstallshund eller en valp från en uppfödare. Jag kan helt enkelt inte bestämma mig.
Men å andra sidan skulle jag aldrig kunna säga nej till Nicklas. Inte när jag ser hur såld han är på den här hunden.
Så finns det ju en stor fördel som överglänser den lilla detaljen om att jag måste välja mellan en valp och en omplacering: Jag kommer ju att få en träningskompis! För även om Nicklas inte är lika sugen på träning som jag är (och 'hans' hund inte har samma aktivitetsnivå som min nästa är planerad att hamna i) så är han inställd på att lite måste den ju få jobba. Något pass på BK, lite lätta spår, något uppletande och en ordentlig skogspromenad här och där lär det ju bli i alla fall. Det ska bli så sjukt kul!
Det är ju fantastiskt att min man är så lycklig och peppad över någonting som jag också är intresserad av och både kan och vill vara delaktig i (bilar har ju aldrig varit riktigt min grej, liksom).
Jag vill inte säga för mycket då allting inte är helt klart än och det ligger ju i alla fall någon månad framåt i tiden, minst. Men så fort vi vet mer kommer ni att få er en uppdatering på den fronten.
Under tiden som jag väntar på att hitta ett eget, passande pälsmonster och en tidpunkt som inte sätter käppar i hjulen för mina planer så fortsätter jag att låna Maddes pälsmongo när abstinensen blir för svår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar