Själv tar jag hela varggrejen med en nypa salt. Visst, jag vet att de rör sig ganska flitigt i området och att de har gjort det ett bra tag nu. Mormor och morfar bor ute i skogen, inte allt för långt härifrån (ca 1 mil) och där har de fällt får/lamm (?), sovit i mormors rabatt, käkat frukostälg i diket och vandrat runt en del. Men jag har lite svårt att tro på alla dessa skymtar inne i stan... Visst, någon av dem kanske stämmer men jag har hela tiden den där historien från i vintras (Eller var det förra vintern?) i bakhuvudet.
En bekant knäppte kort på en 'varg' som vågade sig ända upp på hennes veranda och experter hade svårt att avgöra om det var en hund eller en varg eftersom kortet var så dåligt och taget bakifrån. Några dagar senare kom en stamkund in och handlade när jag jobbade kväll och frågade om jag hade hört om det. När jag sa att jag hade det skrattade han och berättade att hans väns schäfer (Ev. schäferblandning, jag minns inte till 100%.) hade varit ute på raggarrunda. Nu vet jag inte vad som är fakta och vad som är rykten men jag tror ju utan tvekan på schäfervarianten.
Dessutom har jag grymt svårt att tro att vargen (OM det nu var en varg.) i Norberg verkligen attackerade grabben och hunden med avsikt att döda eller skada. Om så hade varit fallet har jag väldigt svårt att tro att de båda skulle ha sluppit undan helt oskadda. Möjligtvis att den ville mota iväg dem, om det nu ens var en varg.
Jaja, hur som helst är jag inte så speciellt orolig. Visst har jag respekt för dem och även om det skulle vara häftigt att se en så skulle jag inte vara helt cool om jag stötte på en i skogen men jag tror att risken är rätt liten. Speciellt som jag och Orvar väsnas en del när vi tar oss fram.
Den här promenaden var i alla fall helt vargfri, solig och jättefin. Orvar tyckte att jag var jättejobbig som envisades med att gå så sakta och jag fick jobba betydligt hårdare på att hålla ner tempot än jag över huvud taget har jobbat på någonting på lääänge, länge.
Vid ett tillfälle skrämde vi livet ur två små pojkar som häll på att leka i en lövhög. Orvar tyckte att det såg skoj ut och var så intresserad av vad de höll på med att jag inte fick kontakt med honom. Då petade jag till honom i den lilla gropen, precis där låret möter magen på honom och han tjöt till så att både jag och pojkarna hoppade till. Han är så otroligt kittlig där och jag brukar använda det när jag behöver avbryta honom från något drastiskt eller få honom tillbaka till verkligheten och eftersom han var så fokuserad på de busiga pojkarna blev han totalt överväldigad av att jag fick in en sån fullträff med killfingret.
Nu har änderna flyttat från dammen i parken ner till broarna nere vid kyrkan.
Jag ska ta med Junior ner och mata dem någon dag.
Bävrarna har varit framme och det fanns en hel del nymassakerade
träd utmed Linjan.
Det här trädet kommer nog inte att stå kvar allt för länge. Lite blötsnö eller
en storm så ligger det nog rätt över stigen snart...
...Och det var ju inget litet träd heller. Man får nog se upp när
man promenerar där så man inte får ett träd i skallen.
Risken för det är nog betydligt mer överhängande än risken för att
stöta på en varg.
Nu ska jag försöka få lite skriva gjort innan grabbarna kommer hem...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar