Idag var jag extra smart när jag gick till jobbet. Hade en dålig magkänsla när det gällde cykeln (kan även ha varit månadens tortyrvärkar) så jag lämnade Maggan i cykelstället och knallade istället. När jag sen kom ut i butiken efter att ha stämplat in vräkte snön ner. Underbart! Fast jag är fortfarande inte helt haj på att cykla så det var skönt att jag slapp släpa med henne hem sen.
Har varit på allmänt taskigt humör idag. Det är svårt att försöka jobba samtidigt som man har skitont och det är svårt att koncentrera sig på jobb samtidigt som man koncentrerar sig på att häva kräkreflexen. Dessutom blir det ju inte bättre när humöret grumlas av det totala förödmjukelsen att bli så totalt knockad av sina egna hormoner varenda månad. Det är svårt men det går, dock går det inte helt smidigt.
Man kan ju lugnt påstå att det gick lite halvknaggligt i morse. Jag råkade släppa ut ett par ramsor som fick chefen att komma av sig lite och föreslå att jag kanske skulle byta med en kollega så att jag fick gå hem tidigare. Man skulle ju kunna tro att det var snällt men jag tror snarare att han bara ville bli av med mig. Vilket är fullt förståeligt.
Sista timmarna satt jag i kassan och glassade med den här utsikten och skrattade försmädligt för mig själv åt alla dessa dumhuvuden som inte har satt på vinterdäcken än. Det är samma visa varje år, man skulle ju kunna tro att folk aldrig har sett snö förut. Vi bor faktiskt i en del av Sverige som brukar kunna få sig en del snö och jag tycker att det borde vara helt logiskt att slänga på vinterdäcken när det börjar krypa ner till minusgrader på nätterna. Ändå blir folk helt chockade och det utbryter totalkaos ala Stockholm/Göteborg på våran ynkliga lilla riksväg så fort första snön kommer på allvar.
Jag fick smita tidigare från jobbet (eller så blev jag vänligt ivägkörd, det beror på hur man ser på saken) och masade mig upp mot dagis för att hämta Alex. De satt och lekte någon ringlek när jag kom. Kors i taket. Dessutom knallade de runt bland barnen i fredags när jag och Nicklas kom för att hämta. Undrar om det bara är en tillfällighet eller om det har att göra med att jag påpekade att jag uppfattar det som att de sitter i köket och tjatar väldigt ofta? Ska bli spännande och se om det håller i sig.
Pojken gillade i alla fall snön.
Jäklar vad det måste ha vräkt ner. Det måste ha börjat snöa vid en halv åtta någon gång och när jag och Alex gick hem från dagis vid halv tolv låg det redan ca tio cm på backen. Jag undrar hur mycket det är nu?
Låt mig tillägga att jag ÄLSKAR snön!
Det är fint med snö. Det blir ljusare ute och det är sjukt skönt när det fryser på lite så att det inte dras in lika mycket grus och skit. Dessutom är det skönt att slippa sandtaget i sängen varje dag. Orvar har nämligen en hemlig strategi för att kringgå Nicklas strikta hundförbud i sängen.
Jag brukar se till att rasta honom ordentligt innan vi ska iväg men eftersom han gör både nr.1 och nr.2 på kommando brukar jag springa ut en snabbis med honom precis innan jag sticker också så att han får möjlighet att göra ur sig ordentligt en sista gång. Så fort kopplet åker av sen, står han i hallen och tittar på mig. Vem som helst skulle nog tro att han står där och tycker synd om sig själv för att han just ska till och bli lämnad ensam. Men vi som vet hur det egentligen ligger till vet att han egentligen inte kan bärga sig tills vi stänger dörren. För om man lyssnar när man stänger den kan man höra rivstarten han gör när han rusar in för att bädda ner sig i sängen. :D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar