Haha, Orvar hade verkligen tokfnatt när vi gick kvällspromenad igår kväll. Jag hade fortfarande hundbyxorna på mig efter BK och fickorna var fulla med korv (Jag har tappat bort hundgodisfickan och den ska genast ersättas) så han gick genast in i workingmode - blandat med 10 000 ton energi och lyckorus så det blev lite lätt kaos. Minst sagt. Vi ha ju inte hört något ordentligt pass på länge och hundbyxorna har legat på hyllan ett tag, jag vet ju att han reagerar på dem men att det skulle vara så uppenbart och så starkt hade jag inte räknat med. Han brukar ju bara reagera lite lagom när jag sätter på mig dem för att åka till valpkursen men igår, när han insåg att han skulle få följa med ut slog det verkligen slint. Han blev så himla glad!
Han gick och stirrade på mig hela vägen och bara väntade på att jag skulle ge honom ett kommando. Haha, han gick sidlänges, på snedden, bak och fram och åt rätt håll samtidigt som han trippade fint och lyfte benen knähögt i varje steg och hela han lös av glädje och förväntan. Naturligtvis gjorde vi en hel del övningar på vägen, jag hade varit första klassens djurplågare om jag hade ignorerat hans högsta önskan i hela världen. Men det var lite jobbigt ibland för han var så exalterad att han härjade på lite för hårt med sina stackars haser.
Men han visade i alla fall tydligt att han skulle uppskatta ett ordentligt lydnadspass lite då och då så jag får väl ta och skärpa till mig där :)
Så var det det här med Alex dagis... Det har känts lite sådär halvlustigt väldigt länge. Många vikarier och personalbyten, en hel del småolyckor och annat. På senare tid har Alex varit ledsen och inte velat gå dit ibland och de har bytt personal så ofta att han inte har kunnat komma ihåg vad fröknarna heter. Inga jättestora grejer egentligen men tillräckligt för att det ska kännas obehagligt. Dessutom verkar det inträffa 'incidenter' väldigt ofta jämfört med andra dagis trotts att barngrupperna på vårt dagis är väldigt små jämförelsevis. Jag vet att det är omöjligt att ha 100% kontroll över vad ett helt gäng ungar gör exakt hela tiden, det kan gå så himla fort. Men sättet de här 'incidenterna' sköts på känns rätt ofta lite halvslappa och de borde ha bättre koll på läget än vad de har många gånger.
Igår slutade det med att min jobbarkompis grabb (som går på samma dagis och samma avdelning som Alex) fick dra ut en framtand på grund av en av de där 'incidenterna'. Exakt hur det gick till är oklart och det finns olika versioner av händelsen eftersom ingen personal fanns inom synhåll. Dessutom verkar det som att det inte gick helt blixtsnabbt och det lär ha låtit en hel del och ändå verkar det som att ingen personal kom på plats innan Alex gick och hämtade någon. Det var alldeles för stort och hanterades alldeles för lättvindigt för att det ska kännas bra och tillsammans med allt annat smått och gott känns det ordentligt olustigt.
Så nu ska vi kolla upp möjligheterna att byta dagis. Man ska inte behöva vara orolig varje gång man lämnar sitt barn på dagis...
Det finns några personal som är helt underbara och det är tråkigt att ta bort Alex från dem och sina kompisar men det känns ändå bättre än att ha honom kvar där och oroa sig hela, hela tiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar