FUCK!

Idag är jag lite segare än vanligt men betydligt piggare än de senaste dagarna. I morgon är jag säkert på topp igen.
MEN nu ser det ut som att det är pojkens tur. Han ligger för tillfället nerbäddad på soffan och tittar snällt på barnprogram (av högsta tråkighetsgrad!). Mycket okaraktäristiskt för HD.
Tur att jag är ledig i morgon så vi får avvakta lite och se hur det här utvecklar sig...

Även dagens åkerspår gick rätt kasst. Jag krämade på några hundringar extra och fick ett spår på ungefär 1-1,2 kilometer uppskattningsvis. Jag fick Nicklas att gå efter mig och sen lät vi spåret ligga och gotta in sig i ungefär tre-tre och en halv timme.
Vi gick längs med åkerkanten och Orvar tog upp spåret på en gång och vek av ut på åkern precis i spårkärnan. Han gick ivrigt med nosen lågt i ungefär tre meter sen stannade han och pinkade - första tecknet på lätt ointresse. Sen tog han upp spåret på en gång igen och gick jättefint i ungefär hundra meter till. Man kunde tydligt se vart vi hade gått eftersom gräset var blött och tungt och inte reste sig helt igen och Orvar gick med nosen ordentligt lågt, mitt i spårkärnan - perfekt. Lite för perfekt för han hetsade inte på lika fort som han brukar utan höll ett riktigt bra tempo, rask promenadtakt utan att skena iväg - andra tecknet på lätt ointresse.
Men sen tappade han intresset helt och började lalla runt och leta gofläckar, lukta lite här och lite där, göra ett par toabesök och ställde sig och frågade mig vad vi skulle göra härnäst. Jag gick iväg och korsade spåret några gånger och han tog upp det varje gång men släppte det lika fort och började lalla runt igen. Det var uppenbart att han helt enkelt inte var intresserad. Under ett av de där snabba upptagen hittade han det ända föremålet jag hade lagt ut i själva spåret och blev stolt som en tupp men var totalt ointresserad av att fortsätta spåra så vi bröt och gick tillbaka igen. 
Jag och Nicklas fick ordentligt huvudbry och funderade fram och tillbaka på vad som kunde vara fel. Spåret kunde ju inte ha legat för länge eller för kort, för när han väl tog det gick han felfritt. Det fanns inga direkta distrationer för han hade svårt att hitta på något skoj själv och frågade oss om något skoj att hitta på gång på gång. Det var ju Nicklas och jag som gått spåret och ändå visade han ett lätt ointresse direkt från början. Och då slog det oss! Vi hade ju glömt våra egna stövlar hemma och lånat varsitt par av David och Tessan! Han älskar dem båda två och de hör utan tvekan till de personer han tycker om och litar på - ändå var han inte speciellt intresserad av att ta reda på vad de hade haft för sig där ute på åkern. Jag måste verkligen hitta på ett sätt för att få honom att intressera sig för spår som är utlagda av andra än mig själv och möjligtvis Nicklas. Men hur?