Orvar är verkligen rastlös nu. Det märks tydligt att han har ordentligt med myror i kroppen. Den drastiska minskningen på fysisk aktivitet gör sig ordentligt påmind vid det här laget och de som säger att det går att åtgärda med mental träning känner helt enkelt inte min hund och har aldrig träffat någon som liknar honom. Visst, mentala övningar gör det hela lite lättare och fungerar i viss mån men problemet är att han har väldigt svårt att fokusera hjärnan när kroppen spritter som om den var en skakad colaflaska. Jag har till exempel alltid haft som rutin att cykla eller gå ut till brukshundklubben när vi ska träna för att kunna få så bra koncentration som möjligt på planen. Det har fungerat utmärkt och de gånger vi av någon anledning har åkt bil ut har skillnaden varit avsevärd - så pass tydlig att folk reagerar och säger "Jaha, ni har åkt bil idag?" och ler överseende. Det ska bli skönt när vi kan börja röra oss lite mer men det får dröja minst en vecka till. För tillfället fortsätter vi med pensionärspromenaderna.
En annan sak som han lider illa av är att matransonerna, till följd av den minskade aktiviteten, har blivit betydligt mindre. Och att jag numera har blivit stenhård med att Junior inte får sticka till honom sina halvätna mackor och kvarblivna matrester längre - vilken anses som både barnaga och djurplågeri av AD och HD. Det är inte fören nu jag har upptäckt hur mycket smågrejer vi egentligen sticker till honom. Det har ju inte gjort någonting tidigare men nu gäller det att tänka sig för tills vi har hittat en bra balans. Extrakilon och artros är ju en ordentligt dålig kombination och nu jobbar vi på att få bort de två kilona som har kommit krypande när vi tappade balansen mellan motion och mat när han blev dålig.
Idag ska jag ut och ha valpkurs igen och jag tänker åka ut lite tidigare och låta Orvar få känna av stämningen lite och göra några lätta moment. Han kommer förmodligen att ha huvudet bland molnen och hjärnan fylld av lyckorus så speciellt mycket diciplin räknar jag ju inte med men han kommer nog att bli väldigt glad i alla fall.
Och efter lunch tänker jag ta med mig AD och HD bort till hundrastgården ett tag. Då kan Junior få klättra på stenar och Orvar kan få strosa runt och lukta på gofläckar ett tag medan jag passar på att få lite skriva gjort.
Nu har vi nått fram till en stor punkt i vårt skrivande. När det senaste kapitlet blev klart förändrades allt. Plötsligt börjar slutet på boken göra sig påmint och nu ligger en stor del av koncentrationen på att förbereda inför slutet. Klara ut vissa trådar, lite smått inleda några av de trådar som kommer att gå genom bok två och tre, ge läsarna några svar som kommer att leda till ännu fler frågor och börja bädda för den första delfinalen. Finalen som kommer att vara avgörande inför fortsättningen. Nu kan vi börja vädra första delmålet helt enkelt - att få det första utkastet klart. Första halvlek innan första delmålet är planerat att avklaras inom de två kommande veckorna om inte någonting stort dyker upp emellan.
Det är läskigt, spännande och alldeles underbart!
Nu händer det grejer!
En typisk dag på kontoret. Te och Varma Koppen-soppor är en klar livlina under den här resan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar