Idag har vi en 'snickardag' här hemma. Vi ska snickra ihop lite fönsterluckor, lampor, hyllor och grejer så vi har varit i garaget och mätt upp och sågat plank på förmiddagen. Eftersom Telia ska vara hemma hos oss och installera grejer hela dagen så fick Orvar följa med. Han satt i bakluckan fast vi hade honom kopplad så att han inte skulle hålla på att hoppa ut och in hela tiden med tanke på bakbenen men att vi ändå skulle kunna ha luckan öppen så att han fick ordentligt med luft och fick känna att han var med. Att ha honom inne i garaget bland spik, sågar och alla Nicklas biljox kändes inte helt idealiskt nämligen.
Då plötsligt vädrar han lite i luften och sen far han ut ur bakluckan som om han käkat raketbränsle till frukost. Läderhalsbandet snäppte till och gick av mitt på och så försvann han som ett svart sträck över tomten. Han sprang rakt över vägen, förbi tre hundar av olika ras och storlek och satte kurs rakt mot en stor svart hund med en liten kvinna i kopplet. Kvinnan blev arg (men inte ens hälften så arg som jag skulle ha blivit i hennes ställe och jag medger att jag förtjänade mycket värre än jag fick), hennes hund uppförde sig exemplarisk (tack och lov), Orvar hälsade väluppfostrat (Ööööh, vad hände där liksom?? Måste vara första gången någonsin?) och jag var livrädd och skakade av adrenalinchocken men maskerade det bästa jag kunde (inte jättebra men tillräckligt). Ungefär tre sekunder efter att Orvar börjat nosa den andra hunden i rumpan var jag där och fick bort honom. Han var lite grinig på mig men väldigt fjäskig mot den andra hunden.
Jag bad om ursäkt ungefär tusen gånger på tusen olika sätt och förklarade vad som hade hänt och bad om ursäkt ännu mer. Då började kvinnan be mig om ursäkt för att hon hade blivit så arg och förklarade att hon blev så rädd då det inte var hennes hund och tiken dessutom löpte. Jag förklarade att jag inte alls behövde en ursäkt och att jag hade slagit ihjäl mig om jag var hon. Jag sa att jag också hade blivit jätterädd då det hör till de yttersta ovanligheterna att Orvar inte hatar andra hundar så det hade kunnat gå riktigt illa men hon behövde ju i alla fall inte vara rädd för oönskade valpar för Orvar har inga kulor kvar.
Vilken tur att det gick bra för oss alla! Tiken verkade inte bli rädd utan såg ut tycka att uppmärksamheten var rätt trevlig. Men jag skäms något fruktansvärt mycket!
Förbannade hund! Slita av halsbandet för en löptik, läderhalsbandet som dessutom inte var tunt heller...
Nu när chocken och adrenalinrushen har lagt sig är jag lite orolig för att han har skadat sig. Jag har känt och klämt och han verkar inte ha ont eller så men vi kommer att hålla honom under ordentlig uppsikt den närmaste tiden. Dels för att hålla koll så att han inte skadade sig, dels för att det inte ska upprepas. Nu har det ju bara hänt en enda gång men det var ordentligt läskigt ändå.
Nicklas har just ringt på en annons om ett par hundgrindar men det var ingen som svarade så vi testar om en stund igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar