Skogen var extra vacker idag. |
Nu skötte vi det ju inte speciellt snyggt och jag är glad att det inte var några andra där när vi höll på för dom hade fått sig ett ordentligt skratt om de hade sett oss röjja fram genom skogen som två skenande vildsvin.
Jag bestämde mig för att köra med koppel istället för lina idag eftersom Orvar har en tendens att vara betydligt snabbare än mig i kuperad terräng och det var tur det, för annars hade jag haft problem. Nu hade jag visserligen fullt upp med att försöka hålla mig på benen ändå. Vi plöjde fram - bokstavligt talat. Genom granar (döda, liggande, stående, levande), över granar, genom buskar, genom dypölar, över små berg (eller stora stenar) och under en och annan fallen trädstam. Det var skitkul! Men jobbigt. Jag har i alla fall upptäckt ett stort problem... Orvar markerar inte bara pinnarna, han markerar även varenda snitsel. Är det normalt? Är det ens tillåtet? Hur får man bort det?
Jag har insett en hel del idag:
1. Både Orvar och jag tycker att det här är skitkul och det är utan tvekan något som vi kommer att jobba vidare på att utvecklas i.
2. Orvar spelar i en helt annan liga än jag just nu. Jag behöver gå några kurser och lära mig tekniker och sånt så att jag kan lära honom för det är något som vi saknar helt just nu. Vi bara kör. Plöjer. Jag misstänker att det inte går hem på tävlingar... (om vi skulle vilja tävla en dag, det är lika bra att lära sig på rätt sätt för säkerhets skull) Lite finess skulle vara på sin plats.
3. Jag behöver börja fysträna igen. Jag är i skriande behov av styrka i benen och kondition. Löpträning i terräng kommer att behövas för att jag ska klara av att hänga på utan att sinka honom för mycket. Han jobbar bäst ostört och blir ganska förvirrad när jag halkar efter och börjar rycka i honom. Då tror han att han har hamnat fel och börjar spåra baklänges ibland.
Nu kommer jag förmodligen bli utskrattad av en del för mina ordval när jag försöker förklara det här. Min logik och sportens logik i val av ord och termer går inte hand i hand. Och säkert också för mina metoder och tankesätt kring träningen, så jag vill bara tydliggöra en sak: Jag vet att jag är en gröngöling, jag vet att jag inte vet mycket om spår och jag kommer att göra bort mig många gånger innan vi börjar komma någonvart. Men, ni som har varit med och sett Orvars och min utveckling från början vet att vi kan klara vad vi vill bara vi har gett oss fan på det. Jag menar... Orvar kan nästan tas för en normal hund nu för tiden :) Vi kommer att lära oss även om det kanske tar lite tid och vi gör bort oss och gör fel på vägen. Så jag kan lova er att även om vi inte kommer att tävla så ska vi ta mej fan lära oss att göra det här på rätt sätt! Nu kör vi så det ryker :D
En sjukt stolt Orvar som lyckades hitta bästa busen som morsan slarvade bort i skogen.
Jag har även hunnit gå en sväng med Maddes fina Caro. Nu blir det städ, tvätt, plock, pizza och lördagsmys inomhus med Alex resten av dagen för Nicklas lämnar oss ensamma och åker till V-ås på nåt biljippo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar