Gav mig ut och gjorde årets debutlöp för det här året i morse, innan Nicklas drog till jobbet. Det var ganska sent för att vara jag... Annars brukar jag vara ute i samma ögonblick som det blir plussgrader och barmark.
Nu har jag inte sprungit på nästan ett år, Jag tröttnade ju i slutet på förra sommaren, latmasken tog övertaget en kylig, regnig morgon och jag bytte löpningen mot cykelturer. Jag har ju alltid sprungit för Orvars skull tidigare och cykeln gav honom betydligt mer än löpningen.
Jag brukar oftast springa samma runda på 8 km och tycker om den. När man kan varje backe, sväng och grop så kan man låta kroppen köra på själv och ägna sig åt självterapi under tiden. Jag sprang den även idag och slog mitt personbästa på den sträckan med strax över 10 (!) minuter! Som vanligt kändes kroppen ganska lätt men bristen på kondition höll på att suga livet ur mig på vissa ställen.
Av någon underlig anledning verkar jag alltid göra debutrundan bäst varje år. Förmodligen för att jag inte har några krav på mig själv då. Det enda kravet jag har är att jag måste hinna hem innan Nicklas åker till jobbet och då har jag en och en halv timme på mig, så det är ju hur lugnt som helst. Jag skulle kunna gå om jag ville. Ju mer jag springer, ju mer vill jag förbättras och ju större krav jag får på mig själv, ju mer stressad blir jag och kör ofta på för hårt i början så jag är helt död på slutet.
I år springer jag visserligen också för Orvars skull, hade det bara varit jag hade jag varit alldeles för bekväm och bara tagit mig ut någon enstaka gång då och då. Men i år handlar det inte om att ge honom motion. I år handlar det om att jag måste få upp ork och fart till att hänga med honom i spåret, för han presterar bäst ostörd och han spårar sjukt snabbt så jag måste orka springa med fort, i besvärlig terräng i upp emot två, två och en halv kilometer. Det är faktiskt jobbigare än vad det låter. I alla fall om man är jag.
Så i år har jag två grundregler som jag hoppas ska hjälpa mig att inte tappa stinget och faktiskt förbättras utan att ta livet av mig:
1. Att inte springa varje dag! Jag måste ha lite överseende med mig själv och inte ge mig ut om jag inte är sugen. Det funkar inte om jag tröttnar och tycker att det är skittråkigt. Det ska vara kul!
2. Ingen press! Jag kommer att förbättras så jag behöver inte hålla stenkoll på tider och sträckor och sånt. Och håll ett jämnt tempo. Om jag ska rusa kan jag göra det på slutet om jag har ork kvar... Det är faktiskt inte tiden som är viktig. Det är hur jag presterar i spåret som spelar roll!
Men jag är ändå rätt nöjd med mig själv... 10 minuter på 8 km är fan inte dåligt!
Ikväll blir det kurs på brukshundklubben. Det ska tydligen regna men det skiter vi i och tar cykeln ändå för både Orvar och jag är på topp just nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar