När man skriver på köpekontraktet för en hund (eller något annat djur) så borde man ta sig en ordentlig funderare på exakt vad det är man skriver på, egentligen. För det är inte bara ett kontrakt mellan säljare och köpare som säger att man har köpt hunden för si eller så mycket pengar och att man äger den nu.
- Det är även ett kontrakt med hunden. Man skriver på ett godtagande om att man tar en annan varelses liv i sina händer. Det är ett löfte om att man åtar sig att ge hunden ett värdigt och innehållsrikt liv. Man tar på sig att tillgodose alla hundens behov, inte bara de rent praktiska. Man skriver på ett löfte om att göra sitt allra bästa för att vara en rättvis, pålitlig, trygg och värdig ledare.
Hunden får inte välja vad den vill göra med sitt liv, den väljer inte att flytta hem till oss och bli en del av våran familj. Vi väljer hunden och tar med den hem vare sig den vill det eller inte och då är det våran förbannade plikt att göra allt som står i vår makt för att den ska få ett bra hundliv!
Nu är vi inte mer än människor och det tar ett tag att landa i en ny roll och man lär sig nya saker hela tiden. Jag tycker att så länge man hela tiden gör sitt bästa, strävar efter att utvecklas och lära sig nya saker och ber om hjälp när man själv inte kan eller räcker till så gör man ett bra jobb. Vi måste bara förstå att våra hundar inte är mer än hundar, de gör det bästa av situationen de har blivit tilldelade och deras lösningar är inte alltid idealiska eller ens logiska för oss. Då är det vårat jobb att lösa problemet på bästa möjliga sätt för båda parter. Det var det vi lovade hunden när vi skrev på kontraktet.
Jag läser och hör ofta om folk som har eller inte har 'lärt' sina hundar att sitta, ligga, spåra osv. Jag använder själv uttrycket ibland utan att tänka mig för men försöker i allra största mån att inte göra det eftersom det egentligen är helt fel.
För med handen på hjärtat, har du någonsin hört talas om en hund som inte kan sitta? Alla hundar kan, om de inte har ett rent fysiskt hinder, slå ner rumpan i backen och sätta sig ner. Det kan de göra långt innan vi hämtar hem dem när de är runt tio veckor gamla. Hundar i alla åldrar kan sitta, ligga och leta rätt på sånt de vill komma åt och mycket mer
Vårat jobb är att hjälpa hunden att förstå vad det är vi vill och att vägleda den till att förstå hur vi vill att det ska gå till. Det ska vara roligt och den ska göra det för att den vill det, inte för att den är rädd eller hotad. Först när vi inser det kan ett bra och hälsosamt samarbete utvecklas.
Så om en hund inte sitter ner när den blir tillsagd betyder det inte att hunden inte kan sitta ner eller att den är olydig. Då beror det på att ingen har lärt den vad man vill när man säger ordet 'sitt'. Eller så är personen som säger ordet, i hundens värld, inte värd att lyssna på av en eller annan anledning.
Vi lär alltså inte hunden att sitta. Vi hjälper den att förstå vad vi vill. Det är vi som måste lära oss hur vi ska visa hunden vad vi är ute efter. För enligt mina erfarenheter är det så, att när en hund bara förstår vad vi vill att den ska göra och tycker att det är värt att lyssna skulle den kunna gå genom eld och vatten för att göra oss nöjda. De har en nästan läskig vilja att vara till lags. Det bara vårt jobb att se till att vi är värdiga att lita till och lyssna på. Det krävs mycket arbete och engagemang för att upprätthålla den statusen, speciellt i en ny relation eller när hunden är ung, men det är absolut värt det i slutändan.
Jag önskar att alla människor som köper ett djur kunde tänka på det sättet när de skriver på köpekontraktet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar