Idag har jag tagit en dags paus ifrån all härlig ledighet och jobbat ett långpass. Det var kul! Speciellt att få träffa mina kollegor igen, jag insåg inte hur mycket jag saknade att jobba med dem fören jag träffade dem igen. Det var både superlördag på Lidl och våryra i stan så det var en del folk i alla fall. Det är kul när det är lite röj och händer grejer.
Haha, jag blev satt på att städa innan stängning och det kunde ha gått bättre. (Om du har nåt att klaga på så är det mitt fel chefen, jag lekte mer än samarbetade med Hulda idag.) Jag och Hulda (skurmaskinen) har aldrig dragit riktigt jämnt. Hon är en enveten, tung, ojämnt belastad, svårflörtad, kvinna som oftast suger jävligt dåligt.
Så jag stod där på lagret och förberedde henne för en åktur och tänkte som vanligt lite för mycket. Vi har stora femlitersdunkar med skurmedel och jag brukar ha en förmåga att fylla i för mycket så det skummar skojigt och går att åka kana bakom henne. (Lite med flit, kan vara därför hon är så svårstyrd?) Men idag tänkte jag vara duktig. Det var bara en skvätt på botten kvar och jag tänkte 'TOPPEN! Då kan jag inte ha i för mycket!'. Men som sagt så var det en femlitersdunk (eller är det tio?) och botten är ju ganska stor då så det blev jättemycket! Jag hällde i alla fall i 'skvätten' och körde iväg genom lagret, ut mot butiken. Just innan jag körde ut genom rullporten upptäckte jag att hon inte sög, som vanligt. Så vi hade lämnat ett lååångt, skummande snigelspår genom hela lagret. 'Skit samma', tänkte jag, 'jag tar det på vägen tillbaka'. Efter en del mekande upptäckte jag att jag hade glömt att släppa ner sugen. Det var ju lätt fixat!
Så styrde jag kosan upp mot kassorna men hon gick ju så himla långsamt! Jag fick, bokstavligt talat, trycka fram henne.
Ungefär tio meter senare, uppe vid kassorna gav jag upp, svettig och andfådd efter att ha puttat fram den osamarbetsvilliga tjockisen genom halva butiken. Som tur var så jobbade jag med den av mina kollegor som kommer bäst överrens med Hulda och han kom till vår undsättning. Efter lite om och men så lyckades han lista ut vad problemet var. Han började skratta och utbrast 'Men Nettan! Den sladdar ju! Hur mycket medel hade du i??'. Jodå, det var helt riktigt, hon bara spann för hon kunde inte får fäste för allt skum.
Vi kämpade oss igenom hela butiken med ett ok resultat men en helt O-okej tid. Men det blev väldigt roligt när jag upptäckte att hon sladdade så fort man svängde. Hon brummade och brölade och lät som jag föreställer mig att en brunstig elefant låter ungefär, när hon gick på bredställ. (Det är lugnt Åsa, hon är inte trasig, det var däcken som lät.) Det var en himla skojig städning! Och mitt i allt kommer M ut från lagret och ropar 'Nettan! Du har gjort skum på hela lagret!' :)
Igår gjorde vi en sväng på våryran och Alex kastade bollar och vann två halsband som jag fick. Det är nog dom finaste halsbanden jag har fått i hela mitt liv, bara för att han vann dem själv :) Underbara unge!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar