Författare: Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren
Jag minns när Madde ringde mig och sa att första boken i en ny triologi hade släppts - och att den skulle utspelar sig här i Fagersta och runt omkring. Jag var lite tveksam i början men när jag läste om den verkade det vara något som kunde falla mig i smaken.
Det är ganska längesedan jag läste de två första böckerna men jag minns att jag tyckte Cirkeln var lite sådär. Inte superbra men helt okej. Den kändes lite rörig och jag hade svårt att hänga med ibland. Det kan dock bero på att jag försökte klämma in lite läsande här och där mellan småbarn och hundgöra och aldrig fick riktig ro att komma in i den ordentligt så den bedömningen känns inte längre helt rättvis. Eld började med samma känsla som Cirkeln men växte för varje sida och när jag läst ut den kunde jag inte bärga mig tills Nyckeln skulle komma ut. När den väl släpptes var all min läslust som bortblåst mitt i mitt personliga kaos och jag reagerade knappt när påminnelsen från bevakningen på Adlibris plingade till i inkorgen. Men så kom läslusten tillbaka och jag snubblade över den när jag var på Biblan med Alex för ett tag sedan och jag måste säga att jag blev sjukt glatt överraskad!
Jag älskar den här boken! Jag älskar att man inte får alla svar serverade på silverfat utan faktiskt får tänka till lite själv. Att man med jämna mellanrum får riktiga aha-upplevelser från tidigare sidor och även från de två tidigare böckerna, plötsligt faller liksom någonting som man inte riktigt förstod tidigare på plats. Jag älskar att de inte förklarar allting helt utförligt utan lämnar utrymme för egna tolkningar och lyckas med detta utan att det blir helt fel. Att de ändå beskriver tillräckligt för att man inte ska tolka helt galet så att det blir fel längre fram.
Och jag älskar slutet. Att de lyckas överraska en ända in i det sista och inte minst att de lyckas knyta ihop allting snyggt och samtidigt lämna några lösa trådar utan att det är irriterande. Jag vill vanligtvis ha slut som känns riktigt avslutade men det är ovanligt att en serie fortfarande upptar mina tankar flera dagar efter att jag läst ut den och i det här fallet är det en bra sak. Jag kommer på mig själv med att gå omkring och undra vad som händer sen. Jag är speciellt imponerad över att de har fått mig att gå omkring och undra och fundera på vad som händer med karaktärerna och resten av världen efter den där sista sidan samtidigt som de har lyckats få mig att acceptera att det är en helt annan historia. En historia som jag kanske aldrig kommer att få läsa utan bara fundera över på egen hand.
Jag har en stark känsla av att det här är en sån där serie som är ännu bättre andra gången man läser den och jag hoppas och tror att mitt första intryck av den Cirkeln kommer att bättras på rejält nästa gång. Just nu ligger Arvtagaren och väntar på mig och jag kan inte vänta längre på att få reda på hur serien om Eragon slutar men jag kommer utan tvekan att börja om från början med Engelsforstriologin senare och det är någonting som jag verkligen ser fram emot!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar