Även om jag tillbringade nästan hela kurstillfället med att coacha Emil och hans matte i måndags så hann jag snappa upp några saker som jag faktiskt kan ha användning för i min egen hundträning. Det är kul för nu när Orvar inte är så rörlig och jag inte är något ess på själva dressyren så har det blivit lite stiltje i våran träning. Det är ju inte så kul att bara göra samma sak hela tiden.
Så, nu har jag alltså lagt fokus på några nya grejer:
1. Mina belöningar.
Jag har en tendens att säga "bra" samtidigt som jag ger honom belöningen eller i vissa fall samtidigt som jag plockar fram den. Det ska bort. "bra" ska vara ett muntligt bevis på att han gör rätt, att jag är nöjd med hans prestation och att en belöning är på väg - i sinom tid, inte nödvändigtvis ögonblickligen. "Bra" ska vara ett löfte om belöning, inte ett annat ord för godis eller bus.
2. Jobba på höger sida.
Det var faktiskt en av tjejerna på kursen som fick in mig på dessa tankar. De flesta på kursen är ju tävlingsintresserade så vi har en tävlingsförberedande vinkling på lektionerna och där finns det ju ingen bättre instruktör än I att få. Men, den här tjejen är även intresserad av agillity och då måste man kunna jobba med hunden på höger sida också. Jag har funderat lite på det och det verkade som ett bra sätt att öka på svårighetsgraden på några av momenten vi redan kan.
Jag gick upp tidigt innan jobbet i morse och började prova på lite högerarbete.
Just nu har vi börjat med att gå fint på höger sida och att sätta sig på höger sida vid inkallning. Det kräver mer tankeverksamhet för Orvar än man kan tro, det är ju inte helt lätt att ändra en vana som har suttit klockrent i fem - sex år.
Det var en trevligt trött hund som nöjt bäddade ner sig i sängen när jag gick till jobbet i morse.
3. Minskad ögonkontakt (från min sida) för bättre positioner.
I sa åt mig redan i våras när jag själv gick kurs med Orvar att jag stirrade ut honom från mig. Därför har jag svårt att in få honom ordentligt. Jag förstod vad han menade men förstod inte riktigt vidden av vad det innebar. Det är också en vanesak, jag har alltid haft en ömsesidigt, ganska intensiv ögonkontakt med Orvar, speciellt när vi tränar och det har varit svårt att bryta.
Men så i morse försökte jag tänka extra noga på det när vi började träna på höger sida och vilken skillnad det blev! NU först förstod jag hur mycket jag egentligen har förstört utan att ens veta om det.
För första gången någonsin, kan jag känna hela hunden utmed benet vid sättandet efter en inkallning. Inte överdrivet, så att han trycker sig mot mig eller så, utan bara känna att han finns där utan att behöva titta efter.
Den stora skillnaden var en otroligt bra morot för att få upp gnistan till att fortsätta försöka få till positionerna. Att veta hur bra det kan vara när det fungerar får en att vilja jobba mer för att nå fram dit.
Nu kommer det ju aldrig att bli något tävlingsekipage av oss två men det är kul att ha tydliga mål att jobba mot.
Så nu ska vi försöka få till den lilla detaljen på båda sidorna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar