De flesta i gruppen är ekipage som gick valpkursen och det var väldigt spännande att träffa alla igen. De har blivit så stora! Även om alla inte har växt som små ogräs ren fysiskt så ser de mycket mer vuxna ut.
Det var två nya ekipage också och det är ju alltid spännande. Ett av de här ekipagen höll sig lite på avstånd och det är kanske inte så konstigt. Hunden stod nämligen på bakbenen och såg ut som om han ville käka upp oss alla till middag samtidigt som han lät mycket och inte allt för kärleksfullt. Jag måste erkänna att jag tyckte att det var lite obehagligt, det var ju liksom ingen liten hund heller - men tjejen däremot, hon var smäcker som ett pilträd. Den kombon kändes väl inte helt hundra. Bäst som jag står där och sneglar lite oroligt och undrar hur i världen detta ska gå kommer I fram och säger "Den där är din Nettan." och nickar bort mot den vrålande besten.
De andra i kursen har ju tävlingsambitioner och den här hunden hade helt andra behov - utrymme till att börja med, så det var bara att göra som I sa och börja arbeta. Det tog ungefär tio minuter för mig att gå från obehag och lätt skepsis till att ha fallit totalt för monstret. Det visade sig nämligen att han inte alls var något monster utan bara en helt underbar Emil som var en aning frustrerad. Det farligaste med Emil var att det var många kilo kärlek, med en skalle av stål, som knockade en totalt om man inte var beredd när han ville ge en en kyss. Tjejen tog mig också med storm. Så mycket envishet, beslutsamhet, hjärna och förmåga att suga i sig all information hon kunde få, i en så liten kropp.
Totalt oväntat! Där fick jag allt äta upp mina egna fördomar ordentligt! Jag älskar det, varje gång jag inser hur fel jag har haft har jag ju lärt mig någonting nytt - och den här läxan var viktig för mig! Nu är jag alltså en erfarenhet rikare, en fördom fattigare och så sjukt peppad inför nästa vecka. Det ska verkligen bli kul att följa det här ekipaget, med tanke på vilka framsteg de gjorde på bara en timme så kan det här bli bra, riktigt bra.
Illamåendet däremot, kom tillbaka som ett brev på posten i samma takt som peppen från BK lade sig. Idag är jag jävligt risig och det verkar som om magsjukan, eller någon nära släkting till den, är hos mig och hälsar på. Det är äckligt och snuskigt och jag vill inte tillbringa hela dagen med att sova och hänga på toa... Förhoppningsvis har jag hävt ur mig det som går redan så att det vänder snart. Riktigt snart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar