Om någon frågar mig om jag är konsekvent när det gäller AD och/eller HD svarar jag alltid tveklöst ja. Men jag satt nyss på ett forum och skrev helt emot mig själv och då började jag fundera...
Ljög jag? Nej.
Så jag är inte konsekvent? Jo.
Haha, hur går det ihop då?
Vi har samma basregler här hemma, men allt är inte hugget i sten. Vi väljer våra konflikter och lägger vikt på det som verkligen betyder något för tillfället. Det är lite olika beroende på situation, stämning och tillfälle.
Ringer det på dörren till exempel, så gäller ju inte alltid samma regler. Vet jag att det är Nicklas som ringer på av misstag när han ska låsa upp, Madde, mamma, Ida eller någon annan som mer eller mindre tillhör interiören här hemma så låter jag både AD och HD hälsa som de vill. Jag vet ju att dessa personer styr upp situationen efter eget önskemål. Går det för vilt till säger de helt enkelt till och både AD och HD lyssnar på dem. De har liksom lite olika ritualer med alla som kommer. Det är inget jag har tänkt på tidigare men det är rätt uppenbart när jag tänker efter. När mamma kommer hälsar Alex först och sen Orvar. Kommer Nicklas bildar de ett kaos fyllt av kärlek i hallen. Det är rutiner som jag och Nicklas inte har varit med och styrt upp medvetet utan de bara fungerar ändå.
Är det däremot någon försäljare, granne eller någon annan mer eller mindre obekant får varken hund eller unge överfalla den som ringer på och oftast får de inte hälsa alls eftersom dessa oftast inte kommer in.
Eller möbelförbudet. På sommaren råder det strikt hundförbud i sängen på grund av fästingar. Då sover inte Orvar i sängen när vi är borta ens. MEN åskar det så ligger han ju och skedar med mig så att han kan slappna av och sova. Är Nicklas bortrest så skedar Orvar med mig för annars kan inte jag slappna av och sova. Och på hösten glider det där hundförbudet ut i tomma intet och syns inte fören första fästingen visar sig nästa vår. Verkar Orvar förvirrad över det? Nej, inte det minsta...
Vi har även som regel att Alex ska somna i sin egen säng. Men är han sjuk så sover han mellan oss för det känns tryggare att ha honom nära då. Och i perioder drömmer han mycket mardrömmar och då sover han också i våran säng.
Och kommer vi hem till mamma så gäller inga möbelregler för Orvar alls. Då sitter han i kökssoffan med oss när vi fikar bland annat. Han är mycket väl medveten om den friheten och utnyttjar den friskt men det betyder inte att han någonsin skulle komma på tanken att klättra upp vid matbordet hemma, speciellt inte när vi sitter där.
Detta är bara ett litet, litet urval av våra okonsekventa vardagsupplägg. Men gör dessa regler, eller brist på dessa (?) oss snurriga? Nej, inte mer än vi redan är.
Betyder det att vi inte är konsekventa? Nej det tycker jag inte. För när vi väl säger en sak så är det det som gäller. Det är konsekvens enligt mig. Sagt ord gäller helt enkelt. Både AD och HD vet det och Nicklas och jag är nästan alltid samspelta när det gäller. Å andra sidan, säger vi något och Alex eller Orvar ger oss en bra anledning till att ändra oss, ja då gör vi det.
Vi anpassar oss helt enkelt efter tillfälle, individ, stämning och situation. Det fungerar för oss. Jag skulle aldrig vägra låta Orvar sova i vår säng på sommaren när det åskar bara för att 'inga hundar i sängen under fästingsesongen' gäller. Eller tvinga Alex att vänta fint tills mormor har hängt av sig kläderna innan han får krama henne 'bara för att'.
Och inte verkar de förvirrade för det...
Ja inte blev jag mycket klokare av det här. Jag håller fortfarande på att vi är konsekventa men anpassningsbara.... Är jag knäpp
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar