Lilla Hjärtat. Äntligen hemma på sin egen favorittröskel.
Under morgonpissen på lördagsmorgonen tappade han bakdelen ännu en gång, fast den här gången verkade han känna av det innan det hände. Han blev orolig och började gå runt i en cirkel ungefär fem sekunder innan han tappade balansen och tippade omkull. Han fick den första dosen av Rimadyl hemma och jag ringde till Strömsholm. De var under så hårt tryck att de måste säga ifrån åt alla djur som inte var i akut behov av omedelbar vård. De bedömde att de inte skulle kunna göra mycket för oss under helgen, speciellt inte när de låg under så hård belastning och rådde mig att fortsätta hålla honom under strikt vila och höra av mig på måndagen igen såvida han inte blev mycket sämre. Jag ringde till Ludvika Djurklinik och de låg under nästan lika hård belastning som Strömsholm och har dessutom inte all utrustning som krävs för utredning av diskbråck. Uppsala var så hårt belastade att de hade intagningsstopp.
Vi avvaktade och Texas fick inga fler kramper. Han rörde sig dock inte helt som vanligt, han visade inga tydliga avvikelser i rörelsemönstret, ingenting som visade att han rörde sig illa direkt, bara inte riktigt som vanligt. Jag har ju studerat hans rörelsemönster ganska noggrant eftersom jag vill kunna se om någonting händer när vi drar och jag har ju spenderat ett antal timmar med att studera samma lilla huskyrumpa så för mig var det ändå tydligt att någonting inte var som vanligt även om jag inte kunde sätta fingret exakt på vad som var fel. Men den största avvikelsen i hans rörelser var ändå kisseriet. I vanliga fall drar han ur sig hela lagret i ett svep direkt när vi kommer ut, sen klämmer han ut någon droppe på ren vilja om det dyker upp någonting intressant men plötsligt började han småskvätta flera gånger innan har var redo att gå in igen. som om han inte orkade stå så länge åt gången. Vi höll i alla fall ut under helgen, utan kramper och han började röra sig något mer avslappnat och kissa lite längre åt gången. Han fick dock räcerbajs på lördagseftermiddagen så vi slutade med Rimadylen och blev genast bättre igen.
På måndagsmorgonen ringde jag till Re-Dog direkt när de öppnade och tänkte att de borde kunna hjälpa oss och kanske inte stod under riktigt lika hård press som Strömsholm. De rådde oss dock att ringa Strömsholm ändå och om de inte kunde ta in oss skulle vi ringa tillbaka. Då skulle de kunna göra så mycket de kunde och skicka vidare oss på remiss om det behövdes. Så jag ringde Strömsholm och vi fick komma in som ett akutfall.
Niko och Texas hänger i Jenny och väntar på våran tur. Jag fick sitta i väntrummet nästan hela tiden eftersom de höll på att renovera ett hus i närheten och lät så illa så vi inte kunde höra högtalarsystemet ute på parkeringen.
Väl där var det många akutfall och vi fick vänta i sex timmar innan vi fick komma in och träffa en veterinär. En grundlig genomgång senare kunde hon inte hitta något fysiskt fel på honom. Reaktionsförmågan i baktassarna var normala igen och hon kunde inte se några fel på hans rörelsemönster heller eller hitta någon antydan på smärta vare sig i ryggen eller någon annan stans. Jag kunde fortfarande se att han inte rörde sig riktigt som vanligt även om han blivit mycket bättre sedan lördagen. Hon såg en frisk patient framför sig och jag såg ju att han blivit bättre så vi misstänkte att det kunde vara en reaktion på fästinghalsbandet. Vi hade tagit av det på fredagen och det kunde ju ta ett litet tag innan det gick ur kroppen. Diskbråck uteslöts och vi fick åka hem igen men skulle höra av oss om han blev dålig igen.
När vi gick en kort sväng efter veterinärbesöket hittade vi rosa traktorägg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar