URK!!!

De senaste månaderna har tärt hårt på oss. Det är mycket som händer och det ena avlöser det andra på löpande band. Såna riktigt jobbiga perioder får jag svårt att äta. Jag vet att jag borde - måste, men allting bara växer i käften tills det blir outhärdligt. Det i sin tur har resulterat i att de där extrakilona som kom springande snabbt som attan när jag spräckte bäckenet har dragit sin kos. De tog några kompisar med sig också. Alltså, jag klagar inte. Det är skönt att äntligen ha blivit av med dem men jag hade ju föredragit ett hälsosammare sätt.
Eftersom jag vet att jag får i mig dåligt trotts att jag verkligen försöker fick jag en snilleblixt på jobbet idag när jag såg en tant köpa såna här:

Snilleblixten lät något i stil med: PLING! Aaaah... mycket näring i litet format... De där är ju proppade med allt man behöver från en måltid (nästan) i en liten slurk. Det borde ju gå att komplettera med det jag faktiskt får i mig för att fylla på en del av depåerna rent näringsmässigt, folk överlever ju i veckor på bara den här skiten...
DÅLIG IDÉ NETTAN! DÅÅÅLIG IDÉ... De där påsarna var utan tvekan bland det vidrigaste jag någonsin smakat... Det ser ut som choklad men jag varnar er, det är inte choklad, inte ens i närheten. Dom där tuggbitarna är som att käka spån. Ni vet, sånt där hårdpressat spån som man får bryta isär och smula sönder. Möjligtvis spån som någon har kladdat lite kakao i. De går i alla fall ner men inte med entusiasm direkt...
Jag äter hellre havregrynsgröt.