Han har blivit ganska bortskämd den här tiden, ibland för att han verkligen har förtjänat det, ibland för att han skulle få någonting roligt att göra när han bara låg hela dagarna.
När pojken får traktorer och en traktortidning och tidningen ligger högst på listan är pojken sjuk...
Mormor kom förbi med en morgonrock en dag. Alex blev överlycklig:
"Åh! Kolla mamma, en karatedräkt!"
Nu när vi är igång igen har vi börjat träna på att cykla utan stödhjul. Då är det inte skillsen han behöver öva upp utan självförtroendet och modet. Han kan cykla utan problem, han gör det titt som tätt utan att tänka på det, han behöver bara inse att han faktiskt kan och börja lita på sin egen förmåga. Han cyklar utan problem när jag håller handflatan på hans rygg, jag varken puttar på eller håller i honom och han cyklar själv när han glömmer bort sig. Han behöver bara inse att han kan. Han tränar som sjutton för att jag har lovat att vi ska cykla till Eskiln och ta busiga kvällsdopp i sommar. Själv ser jag fram emot att kunna börja springa igen. Jag föredrar att springa tidigt på mornarna när det är svalt ute och eftersom Texas följer med så har jag egentligen inget val när det väl blir sommar, folk är ju inte jättesugna på att vara barnvakt den tiden på dygnet och sedan Nicklas och jag flyttade isär har jag ju inte lyxen att kunna smita iväg innan han sticker till jobbet. Men med Texas i midjebältet och Alex på cykeln så blir det ju betydligt lättare att komma ut, i alla fall någon gång ibland.
Just nu sparkar han sig mest fram men med lite övning så... :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar