Den här veckan jobbar jag helg, eftersom jag bara jobbar halvtid innebär det lediga vardagar förutom knappa fem timmar på förmiddagen imorgon. Lyxvecka med andra ord, hellre ett par rediga arbetsdagar och mycket tid över till skoj än en massa strötimmar genom hela veckan. Det innebär även att Alex är på dagis på förmiddagarna även fast jag är ledig, eftersom han har några små punkter som behöver tillgodoses och utvecklas. Så måndag, onsdag och torsdag har jag tre timmar som ska slås ihjäl på förmiddagarna.
Idag ägnade jag och Texas dem i skogen. Vi bestämde oss för att kolla in hur våra vägar uppåt Vattentornet, Kottmossen, Kolarbysjön och Väggruvsvägen såg ut. När mamma och jag var ute och kollade läget såg det ju inte så ljust ut, å andra sidan såg vi bara de där tio första eländiga metrarna på Linjan som annars var fin så jag hade inte en aning om vad som väntade oss. Det kunde vara kaos, toppen och allt där emellan. Moder Natur visade sig gå igenom hela registret.
Jag fick lätta, mentala whiplashskador av hennes vädersvängningar. Vissa ställen var hur fina som helst, vissa ställen var isiga, buckliga och glashala. På en del ställen såg vägen helt okej ut men var bitvis så mjukt att hjulen plötsligt sjönk en decimeter ner i det porösa underlaget och många ställen var sönderkörda av en (eller flera) cross(ar).
Underlaget var till och från så sörjigt att bakhjulet låste sig av all skit som kilade in sig och fastnade mellan skärmen och hjulet. Det mesta fastnade kring bromsen och försämrade bromsförmågan kraftigt. Vi fick stanna flera gånger och peta rent innan vi kunde fortsätta en bit till. Vi fick i alla fall reka våra vägar och få lite koll på läget. Vissa sträckor får lov att vila ett tag till innan de blir körbara, vissa sträckor fungerar okej redan nu.
Intervaller ;)
Ett djupt dike tvärs över vägen. Jag är så glad att vi upptäckte hur djupt det var i tid. På håll såg det ut som en vattenpöl och vi cruisade rakt igenom ett antal sådana tidigare utan problem. Hade vi missbedömt denna hade det blivit en blöt krasch!
Snösörja.
Det blev 9,3 tungkörda kilometrar. Vi körde sakta och försiktigt, gick bitvis och stannade flera gånger för att få igång bakhjulet och bromsarna ordentligt. Det var inte en magisk tur men inte en dålig heller. Den ställde stora krav på vår kommunikation och vårt lagarbete och det var lärorikt, en tung runda som vi växte med helt enkelt.
Ju bättre kläm vi får på det här ju mer känner jag att vi behöver en kickbike som är anpassad för hårdare körning och tuffare terräng. Kicki har varit suverän att lära sig på och hon fungerar bra på släta grusvägar och fina motionsspår men hon klarar inte riktigt allt vi utsätter henne för längre. Jag är galet sugen på en Cross Max 20D+. En Cross Max 20V skulle också fungera fint men ställbar markfrigång skulle underlätta en hel del och det känns värt de där extra hundralapparna. Om man ändå ska skrapa ihop till en kan man ju lika gärna skaffa en riktigt ordentlig när man ändå håller på, speciellt som vi vet att det här är någonting vi kommer att fortsätta med och förhoppningsvis avancera i. Jag kommer dock att få drömma vidare ett litet tag medan 'skrapandet' pågår.
I morgon blir det dragvila, istället ska vi ta en helgenomgång av Tassar och resten av Texas. Jag kollar ju igenom honom varje dag men en ordentlig genomkörare minst en gång i veckan känns ändå viktig.
Jag har även tänkt repetera lite klossträning och våra klickerövningar. Vi har haft en stunds uppehåll på den fronten då vi körde ganska mycket ett tag och Texas tappade sugen lite grann. Förhoppningsvis har uppehållet gjort verkan så att intensiteten är tillbaka igen.
Hur vi lägger upp träningen resten av veckan har jag inte bestämt än men det blir i alla fall en kickbikerunda till, eventuellt två. Och så lite dogparkour, ev. årets caincrosspremiär och förhoppningsvis en längre tur med Junior och matsäck på fredag om vädret är någorlunda trevligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar