Veckan som gått

Okej, bara för att klargöra läget: Jag bantar INTE och jag tycker INTE att jag är tjock. Lite pösig här och där men det är inget jag går omkring och tänker på. De där naturdietgrejerna var enbart ett försök att fylla på lite av den näring jag missat när jag inte riktigt lyckas få i mig den mat jag behöver - ingenting annat! Sen att jag är glad att ha blivit av med de där extrakilona som jag lade på mig när jag spräckte bäckenet är väl inte så märkligt? Det är ju faktiskt överflödiga kilon som är helt onödiga att släpa runt på... Min kropp mår bättre utan dem. Dessutom är jag ganska säker på att jag skrev att jag hade föredragit att bli av med dem på ett hälsosammare sätt.

Så nu kanske min mail och facebookchatt kan sluta fyllas av oroliga och upprörda meddelanden? Det skulle uppskattas.

Jag har jobbat som en normal människa den här veckan måndag till fredag. Visserligen har jag jobbat kväll men det är ändå en 'normalare' vecka än vanligt. Eftersom jag har jobbat kväll har vi inte gjort så mycket speciellt. Alex har varit med Nicklas på kvällarna och vi har haft lite lekparkshäng och skött alla dagliga måsten på dagarna.

Nu är det däremot helg! Helt fantastiskt med fint väder och allt! Alex sov hos Nicklas och Nanny i natt så det var 'vuxenfilmskväll' här igår kväll. Jag slapp se på tecknat, wohoo! Alltså, jag älskar egentligen tecknat men Lillefot, Scooby Doo och Smurfarna ligger farligt nära att åka ut genom fönstret nu. Idag har jag bara handlat och röjt undan lite måsten så att jag slipper göra det när jag har Alex. I eftermiddag kommer han hem för vi ska på kalas och fira Ida som fyllt år och då får han sova kvar här istället för att hålla på och hatta fram och tillbaka.

Imorgon när Nicklas har hämtat honom igen drar jag och Texas ut och DRAR. Jag har äntligen kommit iväg och köpt en ny expander och det ska bli skönt att få springa av sig ordentligt. Det blev ett baggenkoppel den här gången, får se hur den fungerar. Jag är lite osäker på hur bra det är eftersom expanderdelen är så pass kort. Non-stop kopplet var väldigt mjukt och gav inga stumma ryck alls, inte ens vid riktigt galna starter men jag är osäker på om det här kopplet verkligen är lika skönt. Vi får väl se... Nu har jag ju ändå inte planerat några galna starter men vi har ju blivit väldigt bekväma med att det varit så himla mjukt och skönt.

Vi köpte klass färskfoder också. Vi har ju kört med VoH tidigare men man lär åka så långt för att köpa det så om klass känns bra fortsätter vi nog med det. Det är ju mycket praktiskt att kunna handla i stan, speciellt när man inte har körkort (än).

En annan sak som jag verkligen älskade med Non-stop kopplet var den där lilla öglan man kunde fästa haken i så att det blev en ögla man kunde sätta om halsen på honom. Perfekt att slippa släpa med sig halsband när man skulle ut. Vi får se om jag lyckas knåpa till något liknande på Baggenkopplet.

URK!!!

De senaste månaderna har tärt hårt på oss. Det är mycket som händer och det ena avlöser det andra på löpande band. Såna riktigt jobbiga perioder får jag svårt att äta. Jag vet att jag borde - måste, men allting bara växer i käften tills det blir outhärdligt. Det i sin tur har resulterat i att de där extrakilona som kom springande snabbt som attan när jag spräckte bäckenet har dragit sin kos. De tog några kompisar med sig också. Alltså, jag klagar inte. Det är skönt att äntligen ha blivit av med dem men jag hade ju föredragit ett hälsosammare sätt.
Eftersom jag vet att jag får i mig dåligt trotts att jag verkligen försöker fick jag en snilleblixt på jobbet idag när jag såg en tant köpa såna här:

Snilleblixten lät något i stil med: PLING! Aaaah... mycket näring i litet format... De där är ju proppade med allt man behöver från en måltid (nästan) i en liten slurk. Det borde ju gå att komplettera med det jag faktiskt får i mig för att fylla på en del av depåerna rent näringsmässigt, folk överlever ju i veckor på bara den här skiten...
DÅLIG IDÉ NETTAN! DÅÅÅLIG IDÉ... De där påsarna var utan tvekan bland det vidrigaste jag någonsin smakat... Det ser ut som choklad men jag varnar er, det är inte choklad, inte ens i närheten. Dom där tuggbitarna är som att käka spån. Ni vet, sånt där hårdpressat spån som man får bryta isär och smula sönder. Möjligtvis spån som någon har kladdat lite kakao i. De går i alla fall ner men inte med entusiasm direkt...
Jag äter hellre havregrynsgröt.

En välbehövlig helg.

Varje gång det känns som att jag börjar få grepp om läget är det som om den lilla pausen bara har varit ett tillfälle för livet att ladda om och sikta inför nästa smäll. Och tro mig, det siktar bättre och bättre för varje gång. Nu börjar jag landa lite igen så det betyder väl att det är lika bra att börja stålsätta sig inför nästa laddning.
Just nu är läget i alla fall... under kontroll. Helgen har varit fantastiskt befriande. Vi har rensat ur och gått igenom källarförrådet. Det var förvånansvärt lite småkrafs instuvat i det trånga lilla utrymmet. Mest saker som ska sparas eller slängas - en massa saker som ska slängas. En tripp till tippen så är det klart.

Vi började fredagen med att vinka av morfar Davids bil

som fick lift till verkstan. Alex var i extas.

Vi har hälsat på mormor & morfar och farmor & farfar.

Blivit matade med våfflor, bullar och falukorv.

Alex har tjänat ihop lite stålar och bränt dem på bilar.

Vi har kollat in ruinen som vi sneglat på i evigheter.

Bäst att passa på när ormarna inte riktigt vaknat än.

Jag trodde att det skulle vara en liten jordkällare bara

men det var ju sex separata rum där inne!

Kollat in Alex favoritspökhus.

På NÄRA håll!

 Tagit en tripp till Norberg och kollat in Blå Grottan.

Alex ville se prinsessan i tornet men hon syns ju aldrig till...

En mycket skön helg med andra ord. Vi behövde den distraktionen. Nu känns allting en liten aning lättare igen så nu har vi laddat upp inför nästa smäll.

Bokreapresenter

Mamma har skämt bort både mig och Alex med presenter från bokrean.

Nicke Nyfiken på sjukhus. Av Margret & H. A. Rey

Nicke är som vanligt nyfiken och äter upp någonting som egentligen inte alls är till för att ätas. Han får ont i magen och är tvungen att åka till sjukhuset för att få hjälp med att få bort det onda.
Alex älskade den här boken, den satt extra klockrent eftersom han själv just har varit på sjukhus och fått hjälp att bota sitt onda i magen. Lite terapiläsning till och med, med tanke på hur jobbigt han tyckte att det var. Den är lätt att läsa högt. Mycket bra. 

Lätta fakta om Dinosaurier. Av Stephanie Turnbull

Den här boken passat Juniors nyfödda kunskapstörst perfekt. Korta, barnvänliga fakta som är lätta att läsa. Ett jättestort plus är att det står vid varje bild vad dinosaurien heter, det är väldigt viktigt för Junior och det är galet skönt att inte behöva svara "jag vet inte" en enda gång. Däremot är det en utmaning att lyckas uttala alla namn men det problemet ligger nog mest hos mig och inte hos boken. Vi älskar den!

Middag på 30 minuter. Av Jamie Oliver

Många bra tips och råd som inte har med själva recepten att göra. Nackdelen är att man måste ha rätt mycket utrustning för att faktiskt lyckas med de här recepten på bara 30 minuter. Jag gillar att det finns vegetariska recept också! Och att varje recept inte bara är ett recept, utan en hel middag med varmrätt, sallad/tilltugg, tillbehör och efterrätt och att hela receptet är synkat så att alla delar ska bli klara samtidigt. Sen kan man ju alltid plocka ut och kombinera de delar man vill om man vill det.

Jag älskar böcker! Tack mamma!

Långpromenad med pojkarna

Igår blev det en vilodag med tanke på att vi saknar en expanderlina. Vi ägnade den i soffläge vilket passade rätt bra med tanke på att min mage höll mig ur spel hela dagen. Alex var på dagis och lekte en sväng på förmiddagen och kom hem matad och klar så då sjönk vi tillbaka ner i soffan och kollade på Harry Potter. Pojken har en Harry Potter period för tillfället, han tycker att det är mycket spännande.

Eftersom gårdagen gick i slowmotion och det blev en tidig kväll vaknade vi pigga och utvilade i morse. Vi hade ju egentligen planerat in en långtur med kickbiken, alla tre men i brist på expander så fick det bli en långpromenad istället. Vi packade med oss matsäck och liftade med morsan upp till Eskiln. Vi gick ett varv runt, vidare till Hembygdsgården där vi fjantade runt lite och åt matsäck nr. 2 innan vi pallrade oss vidare hemåt. Det var en trevlig sväng med en himla massa kasta-sten-i-vattnet-pauser. 3,5 timmar och 7 km, det är inte dåligt för en liten Junior det inte.

 (Junior är ett mycket stort fan av blommor så det var väldigt viktigt att i alla fall några av dem kom med!)

Nu ikväll blev abstinensen så svår att jag knåpade ihop en tillfällig lina av en gammal spårlina. Jag flätade den så att den inte skulle bara fullt så stum men skillnaden var ändå markant, trotts att jag även har en expander runt midjan. Den är ju bättre än ingenting men en ny lina ska införskaffas snarast möjligt! Det blev en snabb tur-retur över Linjan innan mörkret lade sig i alla fall.

Nu har Alex åkt till Nicklas och jag ska jobba fetinghelg. Förhoppningsvis lyckas vi klämma in en kort dragtur på söndag morgon innan jobbet men det beror väl på vädret.

Två turer - en snabb och en sprack!

I förrgår efter att vi hade släppt av Junior på dagis satte vi kurs mot Eskiln igen. Texas hade sprätt i benen efter tisdagens vila och jag insåg att det inte skulle gå lugnt och sansat till. Det var bara att välja mellan ett pass med styrka (jag står på bromsen medan Texas ger gärnet) eller ett pass med fart (Texas ger gärnet, jag hänger med och håller oss relativt sansade - mycket roligare!). Vi körde ju ett långsamt och tungt pass i måndags så fart lockade ju såklart, det första riktiga fartpasset på barmark den här säsongen dessutom. Fart lockar ju alltid men det känns lite extra bra när man samtidigt kan säga att man tänker på variationen och inte bara på nöjet ;)

Eftersom vi skulle dra på ett motionsspår som även används av andra fick det lov att bli ett fartpass med restriktioner och Texas gick glatt med på kompromissen. Han fick alltså löpa på i rätt bra tempo och sträcka på benen men han fick inte ånga loss bäst han ville. Det känns inte okej att spränga förbi folk i sken helt enkelt, är man på ett ställe där folk rör sig får man faktiskt ta och ta hänsyn.

Eftersom jag visste att det skulle gå undan i starten startade vi i motsatt riktning mot vad vi brukar, då kan man se spåret utmed vattnet en ganska bra bit och ha koll på om det är tomt på folk eller om - och i så fall ungefär vart - man kommer att träffa på någon. 

5.2 km blev det och vi pendlade mest mellan 20 och 26 km/h, utom vid möten och omkörningar såklart. Så 2,9 km uppvärmning och 2,9 km nedvarvning på det.

Nu verkar det som att vi har fått kläm på att passera folk igen. Han har slutat hälsa på alla vi träffar på och har fullt fokus framåt så han får passera utan att vi måste stanna och gå fint. Löpare vill jag dock passera i kort koppel eftersom Texas jaktinstinkt kräver väldigt lite retning för att kicka igång, speciellt när han redan är taggad. Om jag ser att någon är osäker eller rädd så kliver jag såklart också av och passerar i kort koppel, jag tycker att samma hyfs och respekt gäller när man drar som när man promenerar.

Troligen har passagerna huvudsakligen börjar fungera tack vare två punkter:

1.) Jag har blivit modigare. Både när det gäller fart, terräng och hur mycket jag vågar belasta honom. Jag har insett att det krävs rätt mycket för att han ska stupa och lärt mig se när han börjar bli trött. Jag vågar utmana oss båda två mycket mer och tack vare det får han inte längre 'tråkigt' på samma sätt som han kunde få ibland i början, utan jobbar på utan att hitta på egna infall på vägen.

2.) Distansträningen har hjälpt. Han inser numera att lägre tempo inte betyder 'söndagspromenad' utan mycket troligt innebär en längre tur. Han har fått in rutin på att jobba på i lägre tempo och jobbar då mycket mer koncentrerat än han gjorde tidigare.

Nicklas kom förbi efter jobbet och hämtade Alex för att leka lite och då passade jag och Texas på att ta en tur till med kickbiken. Han hade fortfarande sprätt i benen nämligen och jag tänkte att en lugnare tur sådär på kvällskvisten kunde vara trevligt. Dock mycket lugnare eftersom det är betydligt mer folk i rörelse på spåret på kvällen. Då kunde vi dessutom passa på att öva lite passager.

Vi kom fram, jag kopplade loss halsringen, han for ut i spänd lina och studsade av upphetsning i väntan på sitt "varsågod", jag blev klar, varsågodet kom, Texas sprängde iväg, det hördes ett 'knäpp' och där stod jag kvar och såg Texas rumpa guppa iväg med en jävla fart bort över spåret med halva linan fladdrande efter sig.

Först började jag ropa åt honom att stanna i ren panik men jag skrek för döva öron - naturligtvis. Han hade ju precis fått klartecken till att göra det roligaste han vet i hela världen. Då fick jag tillbaka hjärnan och ropade saaakta, saaakta, precis som alltid när vi drar och jag vill att han ska sänka farten. Han saktade ner men jag insåg att han aldrig skulle stanna helt utan känslan av bromsarna - inte precis efter starten, så jag drog i med nödstoppen "ÖJ!!!".

Han vände sig om och när han såg att jag inte hängde med stannade han och väntade på att jag skulle komma igång men varje gång jag tog ett steg framåt började han trava igen. Jag fick helt enkelt vända om och springa ner mot vattnet, då skulle han ju inte kunna springa förbi mig utan måste stanna. Han kom utan problem men blev mycket besviken när vi vände hem igen.

Ni kan ju bara gissa hur glad jag är att 'sakta'-kommandot sitter så pass bra som det uppenbarligen gör! Det är faktiskt ingen självklarhet att en hypertaggad draghund stannar upp bara så där utan vidare omedelbart efter start.
Vi vände alltså hemåt igen, med sprätt i benen, en trasig non-stop lina och solnedgången i ögonen.

Inte bara magiskt

Den här veckan jobbar jag helg, eftersom jag bara jobbar halvtid innebär det lediga vardagar förutom knappa fem timmar på förmiddagen imorgon. Lyxvecka med andra ord, hellre ett par rediga arbetsdagar och mycket tid över till skoj än en massa strötimmar genom hela veckan. Det innebär även att Alex är på dagis på förmiddagarna även fast jag är ledig, eftersom han har några små punkter som behöver tillgodoses och utvecklas. Så måndag, onsdag och torsdag har jag tre timmar som ska slås ihjäl på förmiddagarna.

Idag ägnade jag och Texas dem i skogen. Vi bestämde oss för att kolla in hur våra vägar uppåt Vattentornet, Kottmossen, Kolarbysjön och Väggruvsvägen såg ut. När mamma och jag var ute och kollade läget såg det ju inte så ljust ut, å andra sidan såg vi bara de där tio första eländiga metrarna på Linjan som annars var fin så jag hade inte en aning om vad som väntade oss. Det kunde vara kaos, toppen och allt där emellan. Moder Natur visade sig gå igenom hela registret.

Jag fick lätta, mentala whiplashskador av hennes vädersvängningar. Vissa ställen var hur fina som helst, vissa ställen var isiga, buckliga och glashala. På en del ställen såg vägen helt okej ut men var bitvis så mjukt att hjulen plötsligt sjönk en decimeter ner i det porösa underlaget och många ställen var sönderkörda av en (eller flera) cross(ar).

Underlaget var till och från så sörjigt att bakhjulet låste sig av all skit som kilade in sig och fastnade mellan skärmen och hjulet. Det mesta fastnade kring bromsen och försämrade bromsförmågan kraftigt. Vi fick stanna flera gånger och peta rent innan vi kunde fortsätta en bit till. Vi fick i alla fall reka våra vägar och få lite koll på läget. Vissa sträckor får lov att vila ett tag till innan de blir körbara, vissa sträckor fungerar okej redan nu.

 Intervaller ;)

 Ett djupt dike tvärs över vägen. Jag är så glad att vi upptäckte hur djupt det var i tid. På håll såg det ut som en vattenpöl och vi cruisade rakt igenom ett antal sådana tidigare utan problem. Hade vi missbedömt denna hade det blivit en blöt krasch!

Snösörja. 

Det blev 9,3 tungkörda kilometrar. Vi körde sakta och försiktigt, gick bitvis och stannade flera gånger för att få igång bakhjulet och bromsarna ordentligt. Det var inte en magisk tur men inte en dålig heller. Den ställde stora krav på vår kommunikation och vårt lagarbete och det var lärorikt, en tung runda som vi växte med helt enkelt.

Ju bättre kläm vi får på det här ju mer känner jag att vi behöver en kickbike som är anpassad för hårdare körning och tuffare terräng. Kicki har varit suverän att lära sig på och hon fungerar bra på släta grusvägar och fina motionsspår men hon klarar inte riktigt allt vi utsätter henne för längre. Jag är galet sugen på en Cross Max 20D+. En Cross Max 20V skulle också fungera fint men ställbar markfrigång skulle underlätta en hel del och det känns värt de där extra hundralapparna. Om man ändå ska skrapa ihop till en kan man ju lika gärna skaffa en riktigt ordentlig när man ändå håller på, speciellt som vi vet att det här är någonting vi kommer att fortsätta med och förhoppningsvis avancera i. Jag kommer dock att få drömma vidare ett litet tag medan 'skrapandet' pågår.

I morgon blir det dragvila, istället ska vi ta en helgenomgång av Tassar och resten av Texas. Jag kollar ju igenom honom varje dag men en ordentlig genomkörare minst en gång i veckan känns ändå viktig.
Jag har även tänkt repetera lite klossträning och våra klickerövningar. Vi har haft en stunds uppehåll på den fronten då vi körde ganska mycket ett tag och Texas tappade sugen lite grann. Förhoppningsvis har uppehållet gjort verkan så att intensiteten är tillbaka igen.
Hur vi lägger upp träningen resten av veckan har jag inte bestämt än men det blir i alla fall en kickbikerunda till, eventuellt två. Och så lite dogparkour, ev. årets caincrosspremiär och förhoppningsvis en längre tur med Junior och matsäck på fredag om vädret är någorlunda trevligt.

Lite ändring i planeringen

Egentligen hade jag ju tänkt att vi skulle dra en kortare sväng igår kväll och sen en tur tidigt i morse igen men varken jag eller Texas var sådär jättepeppad när det väl blev dags. Istället tvingade vi över Ida på soffhäng och mat.
I morse ringde klockan tidigt men den stängdes av illa kvickt och vi sov vidare. Inte fören klockan nio pallrade vi oss iväg men då var vi åtminstone pigga och peppade igen.

Kyrkogårdsmuren blommar lite diskret.

Det blev bara två varv runt Eskiln idag. Texas kändes pigg och fräsch men jag ville inte överanstränga honom med tanke på att vi inte har tränat på ett tag. Trotts att vi var så sent ute mötte vi bara två motionärer på spåret. Folk verkar inte orka vara hurtiga två dagar i rad ;)

Utmed motionsspåret runt Eskiln (Fagerstas lilla badpöl) finns det stationer uppställda längs spåret med utrustning för att genomföra olika träningsövningar. Jag upptäckte idag att de ju är perfekta även för dogparkourövningar, idag testade vi bara på den sista stationen lite snabbt men jag ska absolut ta en promenad och testa lite mer ordentligt en annan gång.

En av träningsstationerna.

 Vätskepaus vid vattenskidsbryggan.

När vi gick förbi infarten till Linjan på vägen hem ville Texas promt svänga av, in på vår favoritstig. Jag måste ju säga att jag delade hans entusiasm, vi har inte gått den vägen på över en månad och inte dragit där sedan i höstas. Det kunde ju inte skada att ta reda på hur det såg ut, hur mycket snö och is som låg kvar, hur lerigt det var och om den var körbar. Och vet ni vad? Det gick att köra hela vägen utom ca tio meter på slutet!
Dock håller de på att avverka skogen så vår en gång så vackra lilla tarm liknar faktiskt en riktig tarm på sina ställen nu. Hoppas att de inte ska ta så mycket mer utan låter resten vara och låter det de redan tagit växa upp igen. Drömma kan man ju alltid.

Vi blev överraskade av ett tåg idag med och Texas var näst intill obrydd. Han tyckte bara att det var jobbigt att stanna och vänta medan det åkte förbi så vi kunde gå in under bron. Han ville ju dra...

Äntligen Linjan! Den lilla tarmen må vara kort men det är ändå en av våra absoluta favoriter. Ett par långa, breda, fina raksträckor att sträcka ut på.

Ca 7,5 km drag slutade det med trotts att jag hade planerat en kortare tur idag. Ca 13,5 km fick vi ihop sammanlagt.

Äntligen igång igen!

Halv sju ringde klockan i morse, fem i sju bökade vi oss ut genom källardörren med Kicki och började gå mot Eskiln för ett nytt försök till årets första barmarkstur. Solen strålade redan och det blåste inte alls sådär mycket som alla tjatat om, vädret var perfekt!

Finväder och fin kyrka.

När vi kom fram var spåret nästan perfekt det med! Det var lite isigt på några enstaka ställen men det gick att styra runt och köra ändå, överallt utom på ett enda ställe men just den backen hade jag redan räknat med så det var ingen överraskning. Texas var i extas, att det var så lite motstånd efter att ha dragit på snö så länge var magiskt och det var fantastiskt att få känna på lite fart igen. Inte hela vägen såklart men ett par ordentliga rusningar kunde vi allt inte motstå.

På en sträcka blev vi omkörda av tåget. Just där ligger järnvägen alldeles nära spåret och jag blev lite orolig att Texas skulle bli rädd, men icke då. Jaktinstinkten slog till och vi tävlade en liten bit, tur att just den sträckan är rak och fin utan några direkta svängar eller backar.

Ett varv runt Eskiln är ca 2,5 km långt och vi körde 5 km i ett svep. Tanken var att vi skulle gå ett sista varv och knäppa lite kort eftersom vi inte har tränat så mycket på sista tiden men Texas var i form och kändes bra så vi drog nästan hela det sista varvet också. Vi travade på i trevligt promenadtempo på sista varvet och stannade bara några gånger för att knäppa kort, de flesta tog jag i farten. Jorå, jag börjar få in snitsen på det här nu så att knäppa kort och köra samtidigt är en baggis när spåret är så pass fint som det är vid Eskiln, speciellt efter att ha slirat runt i snön en hel vinter. Texas ville stanna två gånger han också och det är klart att han fick, ska jag stanna för att knäppa kort måste väl han få stanna för att kolla på en ekorre och en häst ;)

Vi var ute i precis rätt tid för vi var ensamma på spåret ända till de sista tvåhundra meterna, där passerade vi en tjej och på vägen hem mötte vi en hel del hurtbullar som såg ut att vara på väg för att förena nytta med nöje i det fina vädret.

 

Motionsspåret runt Eskiln må vara kort och ibland lite trångt men det är galet fint! 

 Meh, plocka undan kameran så vi kan köra någon gång...

 Texas tar en titta-på-hästen-paus.

SOL!!!

 

2,9 km uppvärmning, ca 7 km drag + lite promenad och 2,9 km nedvarvning blev det totalt för oss sådär på morgonkvisten. Nu har vi laddat ikapp med mat och vätska och ska ladda upp för en till tur ikväll, man får ju passa på medan man har chansen. Ikväll kommer det dock att gå mycket långsammare eftersom vi måste förlita oss på belysningen och risken för att vi har sällskap i spåret är större på kvällen än tidigt på morgonen. Dessutom blir det max fem km eftersom vi ska orka ut imorgon bitti med. Man får ju passa på medan man har chansen.

Huskymix på laddning.

Vilken flopp...

Halv nio ikväll klev vi ut genom dörrarna på jobbet och jag klev på tre dagars ledighet. Skyndade mig upp till Nicklas för att hämta Texas, Kicki och resten av utrustningen och ge oss ut på årets första tur på barmark. Halv tio hade vi korsat hela stan - bokstavligt talat. Både jag och Texas var fullpumpade till bredden med pepp, förväntningar och adrenalin. Men när vi väl kom fram till spåret var det släckt, tydligen släcker det vid nio...

Vi får alltså göra ett nytt försök imorgon men då ska vi se till att ha dagsljus med oss.

Skitig kille, sugen på arbete.

Vårtecken ❤️

 Våren börjar göra entré här nu, sakta men säkert. Egentligen känns det som att den har varit på gång väldigt länge nu men liksom inte kommit till skott ordentligt. Det är ju inte så underligt med tanke på att det egentligen inte alls har varit vår utan snarare vinter, fast utan allt det där vintriga - som kylan och snön. Nu verkar våren dock vara på väg på riktigt. Svanparet som bor i Melingsjön har kommit hem från sin solsemester, skotten spirar lite försiktigt i rabatten utanför huset, fåglarna sjunger vårsånger och det pratas om sol till helgen. Plusgraderna håller i sig och jag har vårfixat balkongen. Bättrat på lite färgskvanker, gjort om den trasiga ljuslyktan till ett litet blomhus, städat och infört rökförbud (Nicklas ignorerar det redan men det är ju värt ett försök i alla fall).

De gamla oljelyktorna har fått sig en pimp.

 En ljuslykta utan glas, barn och hund kändes som en dålig kombo så ljuset fick flytta ut och vitlökarna fick flytta in. Jag hade nämligen ett gäng som grodde ordentligt här inne och fick tipset om att plantera dem (Tack för idén L!).  Nu kommer det ju inte att bli några nya lökar eftersom det är alldeles för trångt i den lilla krukan men jag har hört att bladen ska vara goda de med, vi får väl se. Spännande!

Det må vara fulväder men det är åtminstone barmark nästan överallt.

Alex favorit. Går vi bara förbi här följer han gärna med på promenad när som helst.

Igår kväll när jag slutade jobbet kom mamma förbi och skämde bort mig med skjuts och vi passade på att köra en liten rek-runda för att kolla om det finns några vägar som tål att dras på i helgen. Vi började med grusvägen mellan Rönningen och Gamla Norbergsvägen men fick vända innan vi ens kom in på den eftersom det var så fullt med snö. Jag brydde mig inte om att kolla vilket skick snön var i, det spelar ingen roll för jag tvivlar starkt på att den är körbar efter såhär många dygn med värme. Sen kollade vi Linjan, isigt värre. Jag hade gett upp när vi bestämde oss för att kolla in spåret runt Eskil, bara för säkerhets skull. Jag var helt inställd på besvikelse och fick mig en glad överraskning - barmark så långt ögat nådde! Så i helgen ska vi dra, Texas och jag! Äntligen! Som vi längtat! Wohoo! Vi får se om vi kan hålla oss tills imorgon eller om vi sticker ut på en sen runda direkt efter jobbet ikväll. Alex ska sova hos Nicklas hela helgen så Texas och jag ska ta igen så mycket vi kan av det vi missat den senaste tiden. Lika bra att börja ladda upp honom med extra mat redan nu, haha!