Det går på halvfart

Jag har varit dålig på att blogga den senaste veckan. Det har helt enkelt inte funnits någon motivation. Vi går på lite halvfart här hemma för tillfället och ingenting känns sådär jätteroligt. Nicklas tumme krånglar i kylan, han har ont mer eller mindre jämt och handkirurgin är svåra att få kontakt med såhär mitt i hela jultjossan. Alex har ont i munnen där de nya tänderna tränger sig upp och han har feber till och från, jag vet inte om det hänger ihop? Dessutom har han fått nån slags ilskna utslag som är rätt jobbiga för honom. Mitt bäcken bökar till och från, det har hållit på ett tag och går upp och ner med blir värre när det är kallt ute. Vädret ger mig grava mentala whiplashskador i sin brist på att bestämma sig någon gång. Sen har vi ett par andra mindfucks som trycker på. Ja, ungefär så ser det ut just nu. Lite halvtrist sådär men det vänder snart. Fast lite trevligheter har vi allt haft ändå:

 Såhär fint snöade det när jag gick till jobbet en dag. En liten vinterteaser liksom. Awesome!

I lördags Snöade det rätt mycket på morgonen och förmiddagen. Så pass att jag faktiskt trodde att det äntligen skulle bli vinter - på riktigt. När jag slutade jobbet packade vi in oss i bilen och åkte till Västerås för att kika förbi Vallby Friluftsmuseum. Kul att få komma iväg lite, det har ju varit mest slask, is och trökväder den sista tiden så Alex och Texas har ju inte fått gjort sådär överdrivet mycket skoj.

Vädret lovade oss en fin vinterdag bland djuren. Det ljög för när vi kom fram regnade det...

Nåja, lite regn har ingen dött av och grabbarna behövde få komma ut lite. Texas hjärna fick en ordentlig omgång bland alla djuren. Det luktade ju byte överallt men han skötte sig över förväntan. Naturligtvis var han lite stissig, vädrade, pep och steppade en del men han börjar få väldigt bra självkontroll ändå. Han behärskar sig faktiskt bättre än jag hade förväntat mig skulle vara möjligt. Alex fick springa av sig, kolla på djuren, klappa lite och så hade han ett helt eget litet privat luciatåg för oss på scenen. Då kunde han minsann sjunga :D När vi var på Luciatåget på dagis i torsdags däremot, var han med och sjöng två sånger sen kom han springande till mig med händerna för öronen och skrek "Jag vill inte vara med längre, det låter SKITILLA!" Det var i alla fall två sånger mer än något tidigare år så det tar sig ;) Jaja, alla kan inte gilla att sjunga, han är kung på annat istället!

Av någon anledning så har faktiskt haltin en märkbart lugnande inverkan på Texas och det passar ju bra vid såna här tillfällen, när man måste ta extra hänsyn till andra och inte får skrämmas genom att vilja äta upp dem. En märkbar skillnad för vem som helst är ju att han inte drar alls i kopplet när han har den, alltså inte alls, han går i helt slakt koppel även när han blir stissig som tusan. Han steppar runt en hel del, javisst, men han spänner inte kopplet. Men det bästa är att han faktiskt blir lugnare och mer samlad i situationer som stressar honom. Jag gillar den egentligen inte men använd på rätt sätt så är den faktisk ett jäkligt praktiskt hjälpmedel när vi tränar på några av våra svårare situationer. Här står vi precis vid en hage och istället för att försöka bryta sig in till djuren till vilket pris som helst så nöjer hans sig med att titta, pipa lite och vädra en hel del.

Här är de, mellanmålen som Texas vädrar på den förra bilden. 

Nicklas klappade hästar tills han nästan fick en allergichock. Alex klappade också men han var lite mer försiktig.

Annars har de senaste dagarna varit rätt så händelselösa. Vädret har varit för blött och skitigt för att det ska vara skoj att leka ute, för halt för att dra med kickbiken och för ovintrigt för att dra med någonting annat. Vi har gått de nödvändiga promenaderna annars så har vi mest sysselsatt oss inomhus när vi inte varit på jobbet och dagis. Det har blivit en hel del mys, lite måsten (bara de allra nödvändigaste), lite päls/tand/tassvård, en hel del lek och lite klickerträning. Vi håller på att lära in att lyfta på baktassarna och lite annat. Bilder kommer så småningom (när jag lyckas ta Nicklas till hjälp).

Jag jobbar eftermiddag den här veckan så varje morgon har vi käkat frukost framför julkalendern, i vår alldeles egna snigeltakt och med tända ljus. Mycket trevligt! 

Ett par ljuspunkter har jag i alla fall att bjuda på:

Texas svara otroligt bra på den nya maten. Visserligen så har vi haft lite stiltje i träningen men han har gått upp i vikt på endast hälften så mycket mat som han har fått tidigare! När vi kommer igång med träningen igen så får vi säkert öka maten lite men han kommer ändå inte att behöva mosa i sig så mycket som tidigare. Han är fin i magen och pälsen, han äter upp allt varje gång och verkar faktiskt tycka att det är riktigt gott! Jag vet inte hur mycket han har gått upp för vi har inte vägt honom än, han har inte gått upp mycket men när man drar med händerna över sidan på honom så känner man inte revbenen lika tydligt längre. De känns fortfarande men de syns inte och står inte ut längre. Nu gäller det bara att få lite muskler på plats också men det kommer säkert att gå bättre när han får en mat som ger honom något att bygga dem av. Ge oss bara lite vinter och snö så vi kan komma igång på riktigt!
Om vädret håller i sig så blir det i alla fall ett par vändor på Kicki i helgen. Det skulle ju vara fantastiskt!

En annan jättebraig sak som har hänt är fortfarande lite hemlig och inte helt spikad än men i alla fall på tapeten igen och mycket möjligt. Hunden vi tittade på på Hundstallet, den vi föll för, den som det såg ut som att det inte skulle bli något med ni vet? Det har vänt igen! Vi kan ha en lösning på gång och har vi riktig tur så kommer vi att få en ny familjemedlem i Januari. Jag kan inte ge er så mycket mer än men jag lovar att uppdatera er allt eftersom.

Och så är Texas Hundstallets Decemberhund 2013! Den artickeln kan ni läsa HÄR.