Igår agerade morsan skoltaxi åt Alex, både till och från skolan och på kvällen kom Niko och William hit och sov över. Niko petade grabbarna i säng, fixade påfyllning med Ipren och nässpray, kvällsrastade Texas och servade med vatten och allt annat jag kunde tänkas behöva. I morse rastade han Texas och fixade frukost åt mig och Alex innan han och William åkte iväg till fritids och jobbet och lagom när vi käkat klart kom morsan och hämtade upp Alex för att skjutsa honom till tågstationen. Jag kan inte minnas att det någonsin har varit så här enkelt att vara sjuk någon gång, allt jag behöver göra är att ligga och vara sjuk helt enkelt. Det känns faktiskt otillåtet lyxigt.
Fast det börjar bli jävligt enformigt... Att bara ligga och vänta ut feberhelvetet. Jag kan slå vad om att mina liggsår börjar få liggsår och själen har tuppjuck där inne och vill bara få komma ut och gör någonting. Vad som helst! Ringde till jobbet och sjukskrev mig från morgonpasset imorgon och det tog emot sjukt hårt. Ett tretimmars kassapass hade inte varit några större problem men att försöka mosa varor skulle bara vara korkat. Jag skulle vara till mer besvär än nytta. Men mitt ego vill skita i det och komma ut och få stimulans...
Alex har fått min hosta men klarat sig från resten -än så länge. Peppar, peppar... Så i morse vinkade jag och Texas av honom i fönstret när morsan kom för att skjutsa honom till tågstationen. Han är nämligen på sin allra första klassresa idag. I Västerås. Hela klassen har pantat flaskor och samlat in pengar hela året. De ska fika konditorifika, äta på restaurang, leka i lekparken på Djäkneberget, shoppa och åka tåg, lagom spännande för ett gäng sex-sjuåringar. Hela klassen har sett fram emot det här länge nu och jag hoppas verkligen att de i alla fall får uppehåll hela dagen, att de har så roligt som bara går och att de kommer hem nöjda och glada ikväll hela bunten.
Alex far iväg mot stora äventyr och jag vet en hund som väldigt, väldigt gärna hade velat följa med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar