Vilken jävla natt...

Igår var det relativt svalt ute. I alla fall om man jämför med de senaste veckorna. Halv nio stod termometern bara på 23,5 grader och jag började ana hoppet i fjärran. De senaste veckorna har legat på betydligt högre temperaturer och nätterna har legat runt 19 grader så jag var helt säker på att vi skulle nå ner till femton igår kväll, som är min absoluta smärtgräns för ett nattdrag nu. Helst vill jag ha runt tio men vi börjar bli desperata... Så jag vattnade upp Texas ordentligt, kröp i säng i tid och ställde klockan på tre. Låg som ett barn kvällen innan julafton och försökte tvinga mig själv att somna så att väntan skulle bli kortare. Till slut lyckades jag i alla fall somna efter mycket om och men.
Var dum nog att dra i mig ett glas iskall cola på kvällen, sååå fantastiskt gott men ett så osmidigt drag av mig, så jag vaknade efter bara en timme med en sprängfylld colablåsa. Försökte trassla mig ut genom myggnätet som hänger runt sängen i lätt panik och lyckades köra igång årtiondets värsta sendrag på kuppen (det spänner än). Passade på att kolla termometern innan jag gick och lade mig igen och blev besviken när den bara sjunkit till tjugo, fast det var ju några timmar kvar.
Somnade om utan tvång men drömde oavbrutet - om ormar. Ormar överallt, i massor. Hjärnan var medveten om att jag drömde och att jag bara kunde gå upp och göra någonting annat i en halvtimme för att rensa skallen på de där jävla ormarna men den kunde omöjligt få kroppen att lyda. Efter vad som kändes som en hel jävla evighet kom Ida och slängde en fet huggorm i ansiktet på mig så att jag vaknade med ett ryck. Fan för Ida, om hon ändå skulle skrämma vettet ur mig kunde hon väl ha gjort det på en gång...? Trasslade mig ur myggnätet runt sängen i full panik den här gången men slapp fler sendrag, även om det gamla fortfarande spände störande. Rev ur hela sängen och bäddade rent för att bevisa för mitt undermedvetna att den var helt ormfri.
Termometern stod fortfarande envist på tjugo grader...
När klockan väl ringde snoozade jag till halv fyra innan jag lyckades mosa mig ur sängen bara för att upptäcka att termometern fortfarande satt fast på tjugan. Började undra om det var något fel på den så jag körde den under kallvatten bara för att upptäcka att den fungerar fint. Fan... Så jag släpade mig tillbaka till sängen och grävde ner mig under täcket utan att ställa klockan igen.
Klart.se lovar mellan 12 och 15 grader som kallast de närmaste tre dagarna så jag tänker fortsätta vattna upp Texas på kvällarna, lägga mig i tid och ställa klockan på tre - för säkerhets skull. Det ända som skulle vara surare än att gå upp bara för att upptäcka att det är för varmt varje natt skulle vara att kliva upp på morgonen och inse att vi har missat en chans att få springa av oss lite.

Texas, helt omedveten om vad han just gått miste om.