Skogsbranden - när hysterin lagt sig.

Okej, som jag skrev sist så spårade branden ur rejält där på måndagen och natten till tisdagen. Ordentligt rejält. Det var ett väldigt jobbigt dygn för många här omkring. Alex blev ganska starkt påverkad av allt som hände och det är först nu som han har börjat sova lite lugnare. Han sover fortfarande oroligt men helt klart bättre så det går i alla fall åt rätt håll.
Branden har nu varit under kontroll i flera dagar och hysterin har lagt sig. Men även om det mesta har återgått till det normala så är det många som fortfarande kämpar och kommer att ha det jobbigt ett bra tag framöver. De som har förlorat en anhörig, de som är skadade eller har anhöriga som är skadade. De som har förlorat sina hem, sina djur, sina skogar eller annat - det är mycket som är jämnat med marken. Alla som har upplevt saker som kommer att ta tid att acceptera och lära sig leva med. Allting som måste repareras eller byggas upp på nytt - fysiskt och psykiskt. Och alla som fortfarande har månader av arbete framför sig innan de kan lämna det här bakom sig och gå vidare.
En sak som slog mig med stor hänförelse var hur underbara människor kan vara mot varandra. Hur snabbt alla gick ihop, sammarbetade och ställde upp för varandra. Det var väldigt fint att se hur samhället svetsades samman och alla ställde upp för alla utan att bekymra sig över vad man offrade, ofta för helt främmande människor.
En annan sak som slog mig lika hårt var hur snabbt det mesta av allt det där braiga lade sig så fort den värsta krisen lugnade sig. Det är fantastiskt att se hur snabbt folk återhämtar sig men också sorgligt att se hur snabbt folk släpper taget om varandra och återvänder till sin egen vardag.

Hur som helst så fortsätter branden att bjuda på fina soluppgångar från min balkong: