Shopping & Nytänk

Jahapp, släpade hem en artonkilossäck Orijen Adult igår och Texas äter som om han aldrig har sett mat - trotts värmen. Nu hoppas vi att matlusten håller i sig. Är han fortfarande lika matglad om ett par veckor håller vi oss till Orijen och Klass Köttkross tills vidare. Helst skulle jag vilja ha honom på mestadels färskfoder och bara en liten del torrfoder men tills jag kan få tag i spannmålsfritt färskfoder relativt enkelt, eller lyckas kamma hem ett körkort, får det vara som det är. Huvudsaken är att han får i sig det han behöver.

Jag köpte ett nytt halsband åt honom också. Det han har nu är aningen för stort, när han nosar i backen med slakt koppel, så att halvstrypet är helt öppet, är det nästan så att det glider över huvudet på honom. Jag tog med mig det han har nu för att jämföra och se till att få rätt storlek på en gång. Hittade ett jättefint Non-stop halsband i blått. Det matchar hans koppel och låg dessutom i realådan. Halva priset. När jag kom hem och skulle sätta på honom det (ja - sätta på inte prova, jag var hundra procent säker på att det skulle passa perfekt) fick han det inte ens över huvudet. Vilken jävla miss! Nu lär jag ju gå på halsbandsjakt igen... Det hade ju inte varit någon större tragedi egentligen, om jag inte hade hittat ett så himla fint redan.

Så köpte jag en ny karda -igen, den tredje på ett halvår, jag kan inte fatta vart de tar vägen någonstans. Han lär borstas av varje dag nu, värmen förvandlar honom till en foff-bomb. Jag undrade vart alla klotänger försvann också men hittade tre stycken i översta lådan i hallen när jag städade igår så nu väntar jag bara på att hitta en hemlig kardagömma någonstans.

Jag har fått en ny input i vår kontaktträning. Vi har jobbat ganska hårt på kontakten sen han kom men den senaste tiden, ganska länge faktiskt, har det känts som att vi stått och stampat på samma ställe utan att göra några framsteg alls. Framstegen sen han först kom är enorma men det kan fortfarande bli mycket bättre. Jag vill att det ska bli bättre.
Jag har jobbat hårt med att belöna rikligt för all kontakt som han självmant söker men Texas är inte den typen av hund som blir sådär löjligt glad över att göra sin människa glad. Det räcker liksom inte. Han är inte heller den typen av hund som alltid uppskattar godis. Leken har vi inte kommit så pass lång med än att den kan användas som belöning, vi jobbar fortfarande på att lära honom uppskatta och verkligen vilja leka. Den bästa belöningen är kel och närhet men det fungerar inte i alla lägen, och i vissa lägen ger det helt fel effekt.

Ny buse som verkar gå hem. Vi har fått leka i källaren

de senaste veckorna. Där är det svalt och skönt.

Så satt jag och läste och fick idén att låta honom kämpa lite för kontakten. Han tröttnar lätt när en uppgift inte ger någon utmaning och belöningar som bara serveras utan att han fått kämpa lite för dem är sällan värda speciellt mycket. Det kändes lite farligt först, att göra kontaktsökandet svårare för honom, tänk om han skulle tröttna helt? Skulle jag förstöra någonting då? Skulle jag behärska den fina gränsen mellan att låta honom kämpa lite och göra det så pass svårt att det inte skulle vara värt det? Nu har vi testat lite och det verkar faktiskt fungera. Jag måste vara noga med att hålla mig på en nivå som passar och bara träna på det sättet när jag har förutsättningarna att behålla kontrollen över situationen så att det inte riskerar att bli ovärt. Men får jag bara träna lite så att jag får in snitsen och känslan ordentligt så känns det som en metod som kan passa oss fint att varva rena belöningar med.
Fortsättning följer på den med...