Vi mötte ett par hundar och fick till två riktigt trevliga hundmöten. Dock på ganska bra avstånd men Texas var avslappnad, stabil och trygg hela tiden. Sen träffade vi på en hund som sprang fram till staketet och skällde på oss (också på ganska långt avstånd) och då stelnade han till och gick upp en aning i stress. Han pep lite och cirklade runt mig ett par varv men drog ingenting i kopplet och varvade ner snabbt. Det är så mycket lättare att jobba på den biten när vi är ensamma så det är något vi ska försöka ta vara på den här veckan - i den mån värmen tillåter.
Idag påmindes jag verkligen om vilka framsteg vi har gjort det senaste året. Idag hade han visserligen bråttom och drog lite i kopplet de första tio minuterna men sen taggade han ner, strosade på i promenadtempo i slakt koppel och hade ro till att lukta massor. Det hade inte hänt för ett år sedan. Varken strosandet eller luktandet. Inte ens i den här värmen, han var för stressad. Ibland kan det kännas som att vi står och stampar på samma ställe utan att göra några som helst framsteg men så vaknar man till och inser att så inte alls är fallet. Det har hänt otroligt mycket på ett och ett halvt år!
Texas kan inte riktigt bestämma sig för om han vill spana lite mer på hunden vi just passerat eller om han är redo att gå vidare:
'Vårt' spökhus i sommarskrud:
För varmt. Man kan ana lite skum. Det var ingen fara i det här fallet, han var pigg och inte allt för varm men det är ändå ett tecken på att det var för varmt ute för att kännas helt okej idag. Imorgon får det bli en tidigare och därmed svalare promenad.
Jag har i alla fall börjat hitta lite hösttecken, trots värmen:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar