Eftersom jag fortfarande inte har fått fingrarna ur och fixat oss en kickspark så fick det bli en vända med kickbiken trotts snön. Eller fått fingrarna ur... vi har väl snarare prioriterat annat helt enkelt. Det gick i alla fall över förväntan, speciellt med tanke på att vi inte har prioriterat vinterdäck heller. Det var lite slirigt, speciellt när jag måste bromsa men så fort vi kom ut på grusvägen fanns det hjulspår efter ett par bilar som bar nästan hela vägen och då gick det betydligt bättre. För Texas bar det hela vägen men tyngdfördelningen på cykeln gjorde att det brast så fort jag råkade komma utanför en aning, vilket jag gjorde med jämna mellanrum eftersom det låg ett lager pudersnö över så det var svårt att se vart spåren var bärande och vart de blev för mjuka. Det krävde en helt ny teknik men så fort jag fick kläm på det fungerade det fint, jag kommer nog att känna av en hel del muskler jag inte visste att jag hade dock. Musklerna har inte klagat under våra turer på länge nu men idag var det tungt. Dessutom missade jag att vattna och mata mig själv innan vi stack. Texas fick en extra energiboost och extra vätska men jag glömde liksom bort mig själv.
Det märktes att vintern är som gjord för Texas. Hans tassar spretar ut och blir som små snöskor. Han travar på uppe på snön utan märkbar ansträngning och den kalla luften underlättar mycket för honom. Trotts att motståndet blev betydligt större i snön så travade han nöjt på. Han var inte alls trött när vi kopplade upp för att varva ner. Två timmars drag som var tyngre än normalt och det märktes knappt på honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar