Framsteg - Baksteg - Snedsteg.

Framsteg - Texas äter. Med entusiasm! Sen vi bytte mat har allt på matfronten blivit betydligt bättre. Det märktes ganska omgående att det var ett bra byte men nu när det har gått ett par månader är skillnaderna galet uppenbara. I början var det en klar fördel att portionerna blev så mycket mindre med tanke på att han inte åt för att han gillade det utan mer med inställningen att "äta bör man annars dör man", och helst inte mer än nödvändigt. Idag börjar nästan de små portionerna bli ett problem åt andra hållet - när maten är slut ser han mycket besviken ut och försöker övertala oss till att ge honom en till. Tanken på att hitta någonting bukfylleaktigt att fylla ut med har slagit mig (ni som känt Texas sedan tidigare inser nog vilken galen skillnad det är). Numera kommer han travande väldigt snabbt när han hör ljudet av mattunnan eller skramlet av skålarna och äter tomt varje gång.
Att han inte blir propptjock på en portion innebär även att han är mer mottaglig för mutor vid träning och det är någonting som underlättar väldigt mycket! Han är fortfarande inte någon retriver som skulle gå genom eld och vatten för en liten munsbit men en prasslande påse får honom att faktiskt vilja jobba - i mer än två minuter år gången. Det har gett vår klickerträning och shejping en ordentlig skjuts och fungerar även till en viss del vid vårt fortsatta tragglande med hundmöten.
Förutom aptiten så är han som en klocka i magen, pälsen är fin, han är pigg och fräsch, han har blivit riktigt snygg i kroppen och behöver inte lägga på sig mer och hudirritationerna han haft under tassarna har blivit mycket lindrigare.
Vi har helt enkelt hittat en kombination som fungerar utmärkt för honom, så jäkla skönt! Fantastiskt!

Vi shejpar in grunden till klossträningen.

Dessutom har han utökat sin hundkompiscirkel rätt ordentligt de senaste månaderna och i samband med det har vi gjort en hel del, mycket välkomna, upptäckter. Han ser inte små hundar som någonting annat än just det - små hundar. Vi har ju varit lite oroliga att en liten hund skulle kunna trigga igång jakten i honom men det verkar vara lugnt. Naturligtvis får man fortfarande vara försiktig med riktigt pyttesmå hundar men det är ändå en skön känsla. Han har inte visat något som helst resursförsvar, även det helt fantastiskt skönt naturligtvis. Och även om han kan låta illa mot hundar på håll så har han gått ihop med alla hundar han träffat (under ordnade omständigheter såklart) utan minsta antydan till problem. Tikar, hanar, kastrerade, okastrerade, små, stora, ettriga, busiga, rädda, snälla - nemas problemas.
Så vi har haft kontakt med hunddagiset igen, de har inte någon ledig plats för tillfället men ska höra av sig så fort de får en. Finemang!

En mycket sugen vovve letar godbitar i skogen. STORT framsteg!

Baksteg - Planerna på en hund till har lagts på is tills vidare. Helt. För ett ganska bra tag framöver. Vi har en hel del annat att ta oss igenom innan det kommer att komma på tapeten igen. Men en bra sak är att tösen som skulle ha flyttat hem till oss har fått ett alldeles fantastiskt eget hemma på annat håll. Det gör att det känns mycket lättare att släppa taget om henne. Dock är det en helt fantastisk hund som vi aldrig kommer att glömma. En bitterljuv känsla.

Den planerade föräldraledigheten som var inplanerad måste också läggas på is på obestämd tid. Alex har fått lite... komplikationer... på dagis och behöver vara där nu. Att ta hem honom i det här läget skulle vara att göra honom en björntjänst. Så ledigheten får vänta tills det passar bättre, just nu lär vi lägga krut på att få situationen att fungera för honom resten får vänta.

Lycklig Junior.

Jag har fortfarande inte tagit tag i det där jobbiga som ligger och oroar, långt där nere i magen. Där jag trycker ner det som ingen annan får se, där jag trycker ner det som jag själv inte vill känna. Jag har hitta på en massa bra ursäkter till att skjuta på att behöva ta tag i det. Jodå, det har faktiskt varit bra ursäkter. Det är bara det att det börjar bli trångt där nere nu, det är dags att vara modig. - Snart.

"We weren't born to follow,

come on and get up off your knees.

When life is a bitter pill to swallow

you gotta hold on to what you believe.

Believe that the sun will shine tomorrow

and that your saints and sinners bleed."

 

(Tack för peppen Jon. Lite till bara, snart så...)

Snedsteg - Jag körde på en kund med Hulda (skurmaskinen) idag! Första gången på sju år! Jag körde inte på henne mycket men det spelar ingen roll. Att köra på en kund är förbjudet! Jag höll på att skämmas ihjäl och när jag bad henne om ursäkt avbröt hon mig och bad om ursäkt för att hon hade så stora skor, vilket gjorde att mina skuldkänslor sköt i taket. Jag hade kunnat ta en utskällning eller ett lindrigt mord, jag hade förväntat mig det, men en ursäkt tillbaka... Ouff...

"Life don't have to be so hard.

Wanna stop and smell the roses, I dont wanna run,

wanna catch up on the talkin' that we haven't done.

The only big decision that I wanna make

is do we take this conversation down to the lake

or do we sit down in the porch swing..."

(Tracy Lawrence. Jag kunde inte ha sagt det bättre själv.)