Vila... Ha!

Vilan höll i sig fram till ett ungefär...

Vid elva började Orvar bli rastlös och vanka av och an. Han vägrade äta frukost och ville inte ens ha resten av min macka. När jag råkade nämna att han fick vänta med att träna tills i morgon blev han överlycklig och stod och gnällde vid dörren. Så jag gav upp. Vi tog cykeln upp till Kottmossen, gick och strosade runt spåret i maklig takt med 2,5 kg i klövjeväskan.

Det är ju inte så långt till Kottmossen men ändå tillräckligt för att han skulle få springa av sig det värsta. Klövjeväskan gjorde att han fick arbeta lite fast vi tog en lugn promenad i skritt. Cykelturen hem gick lite snabbare än dit och han var överlycklig över att få springa av sig. Två timmar var vi ute.

Det blev ju inget riktigt träningspass direkt men inte helvila heller. Jag tyckte att det blev en ganska bra kompromiss ändå. Igår tränade vi ju tidigt på morgonen så hela dagen var ju lugn och hela förmiddagen idag så tekniskt sett blev det ju ett dygns vila ändå. Och Orvar har käkat upp frukosten och funnit ro på mina fötter så nu är vi båda nöjda.

Imorgon blir det balans/koordination, följsamhet och lite styrka i bakbenen. Men inget jättehårt pass för på onsdag är det kurs igen och då vill jag att han ska ha ork och motivation till att ge mig 100% igen.