Varför blir folk så galna och egotrippade när en högtid närmar sig? Jaja...dom är stressade och har tusen saker för mycket som de måste hinna med. Men vafan, det har väl jag med! Men jag svär inte åt alla som går för sakta eller köper den sista mjölken för det...
Jag lovar att ättikan inte har utgått bara för att jag vill att du ska få springa in i två affärer fast du redan är sen. Och det är inte mitt fel att du är sen till ditt möte. Och nej, jag kan inte öppna en kassa till bara för en enda kund när det står tre frysar och två pall med kylvaror som måste plockas upp innan maten blir dålig och folk går hem, du har faktisk bara en person framför dig och den personen står och betalar nu. Och nej, jag tänker inte slita ut min kollega från lunchen för att fixa panten, han/hon måste också få en chans att äta så jag kommer så fort jag kan.
Jag lovar att vi gör så gott vi kan för att allt ska gå så smidigt som möjligt för dig idag men det finns faktiskt gränser för hur övermänskliga vi är.
(Det här är inte några specifika händelser utan bara ett utdrag av en vanlig dag under midsommar/jul/nyår och påskveckorna)
Så, nu har jag avreagerat mig lite... Nu ska jag packa i ordning Alex för äventyr med moster och ge mig ut i skogen med Orvar och njuta av tystnaden och folkbristen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar