I våran familj är inte planer vad det låter som - ett planerat upplägg av saker som behöver göras eller som vi vill göra, en mall som i största möjliga mån kommer att följas.
Våra planer är mer som en suddig skiss över vad vi behöver eller vill göra. Oftast går det inte alls till på det viset som vi har tänkt oss men resultatet brukar oftast bli ungefär samma ändå, ibland bättre.
Orvars och min träning i morse var inget undantag. Det började med att vi försov oss. Klockan ringde halv fem i morse och jag trodde att jag körde en två minuters snooze. Jag vaknade två timmar senare och insåg att jag hade stängt av larmet.
Men vafan, skam den som ger sig. Jag hade bestämt att jag skulle träna och hade planerat in en bra sammansättning på moment för dagen och jag tänkte ta mig fan inte skita i det bara för att jag försov mig. Så två timmar senare än planerat och med all nödvändig packning i cykelkorgen styrde vi kosan mot Fagersta Brukshundklubb.
När vi väl kom av Västeråsvägen och in på den lilla vägen mot klubben blev vi omkörda av bil efter bil med schäfrar i bakluckorna. Först undrade jag bara varför varje schäferägare i stan verkade vara morgonpigga just idag? Sen slog det mig att jag hade hört att det skulle vara ett mentaltest för en schäferkull någon gång den här veckan och det verkade som att det krockade med mina planer.
Jag ville inte åka ut dit och störa dem och dessutom skulle en del av min plan krascha om det visade sig att det var så. Jag har nämligen tänkt följa ritualen som vi påbörjade förra veckan så att Orvar får en trygg rutin som förbereder honom på arbete när vi kommer dit och om jag inte har helt fel så sker mentaltesterna i skogen där jag hade tänkt promenera av honom innan träningen.
Men när vi ändå var nästan framme kunde vi ju ändå kolla hur lång tid det tar att cykla dit. 37 minuter stannade klockan på. Sen vände vi om och cyklade tillbaka in till stan. Vi siktade på Risbroplan som fick tjänstgöra som en alternativ appellplan. 31 minuter tog det.
Men det var inte en helt onödig cykeltur. Nu vet vi att det tar ca 30-40 minuter att cykla dit beroende på toabesök och hur peppad Orvar är. Dessutom var det dags för ett fyspass och det fick han ju som planerat.
Träningen gick hur bra som helst! Momenten jag hade satt ihop kompletterade varandra perfekt.
* Att nöta in rätt position under sitt, stå och ligg under fotgående och under själva fotgåendet är inte det roligaste att träna men nödvändigt. Jag vill inte att han flyger in framför fötterna på mig så fort jag stannar eller belönar honom.
Det gick bra även om vi har en hel del nötande kvar där. Jag slutade när det gick perfekt men jag antar att vi är tillbaka i gamla mönster i början av nästa träningspass men förhoppningsvis kommer det att gå fortare och fortare för honom att förstå vad jag vill för varje träningspass.
* Hur gör flickorna i Stockholm (förlåt Hanna) är mer en belöning än ett moment eftersom att Orvar ÄLSKAR det tricket. Därför tyckte jag att det var ett bra moment att lägga in när vi skulle träna både 'tråkiga' saker och en nyinlärning. Lite powerboost och skoj för att hålla andan uppe. Och då kunde jag ju passa på att träna på att få honom att ligga kvar tills han får belöningen istället för att kasta sig ner på rygg och kasta sig upp lika fort igen. Det är ju liksom inte riktigt meningen med tricket :)
* Nästa moment har vi aldrig testat förut. Jag hittade det bland momenten i rallylydnad och tyckte att det verkade kul. Det går ut på att han ska sitta på min vänstra sida sen ska jag skicka fram och sätta honom så att han sitter mitt emot mig, sen ska han runda min högra sida och sätta sig på min vänstra sida igen.
Det gick bättre än jag hade trott. Jag trodde att det skulle ta tid att få honom att förstå att han skulle sätta sig mitt emot mig men han kopplade det på en gång. Däremot hade han lite svårare att runda mig innan han satte sig igen. Jag brukar ju alltid köra inkallningen rakt framifrån. Så där har vi något att jobba lite på.
* Att sitta under hälsning är hemuppgiften vi fick från kursen i onsdags men det är ett klurigt moment att träna själv. Det kändes ganska meningslöst för han kan redan det med mig så jag behöver andra människor för att befästa det momentet.
* Buset är det mest jag som behöver träna på. Det är en belöning som jag är dålig på att använda och måste koma ihåg att använda oftare.
