Texas mår bra nu ♥

När Texas äntligen kom hem från Strömsholm den där onsdagen (för typ tre månader sedan... ja, jag är en aning seg i vanlig ordning) dröjde det inte mer än ett par dagar innan han fick fler kramper. Vi åkte in direkt och åkte därifrån, mitt i natten med tabletter för att klara oss över helgen och ett recept på Fenemal. Sedan dess har han varit helt krampfri! Helt! De första dagarna var han ordentligt påverkad av medicinen men han vande sig sakta och en månad senare var han tillbaka till sitt vanliga, pigga och glada jag igen. De enda biverkningarna som vi ser idag är att han har fått ett extra gott öga till godsaker och dricker lite mer än han gjorde tidigare.

Texas hänger på Strömsholms Djursjukhus mitt i natten och väntar på medicin.

Vi har hunnit göra en omgång uppföljningsprover på Fenemalvärdet i blodet (Vilket var närapå helt perfekt och resulterade i att vi behöll samma dos som vi startat på.), lever och njurvärden. Allt såg fint ut då och vi har nästa uppföljning på tisdag så nu håller vi tummarna för att det fortsätter på samma spår. Vi kommer att fortsätta följa upp dessa värden så länge han lever eftersom medicinen kan medföra ganska allvarliga bieffekter som påverkar lever och njurar men om värdena fortsätter att se bra ut kommer vi inte att behöva följa upp dem fullt så ofta i framtiden.

Vi gjorde ju även ett uppföljningsultraljud på hjärtat eftersom de hittade ett par avvikelser på det första ultraljudet. De upptäckte att det inte drog ihop sig så mycket som det normalt sett borde göra och det skulle kunna vara begynnelsen till någon hjärtsjukdom. Dessutom hoppade det över något slag här och där ibland, vilket inte heller kändes helt normalt.

På uppföljningsultraljudet fick vi både en hjärtspecialist och en veterinär. Specialisten sa att hon förstod oron från den första veterinärens utlåtande och såg vilka avvikelser han syftat på och sa sedan att i Texas fall var det helt normalt. Hans hjärta var nämligen så vältränat att det inte behövde jobba lika hårt som ett genomsnittligt hjärta för att få jobbet gjort. Hon kallade honom för en vältränad atlet gång på gång och mitt hjärta höll på att explodera av stolthet, hehe. Hon gjorde en djupare undersökning och konstaterade att han var helt frisk och hade ett starkt och friskt hjärta som skötte sig precis som det skulle där inne.

Vi fick klartecken att börja träna igen och vi svävade ut därifrån på ren lycka.

Nu har vi sakta börjat bygga upp kondition och muskler igen och det är helt fantastiskt att äntligen ha min bästa träningskompis tillbaka i full hälsa! Vi tar det dock lugnt fortfarande och lägger ner mycket tid på att jobba bort den där galna extasen han brukade få när han förstod att han skulle få dra eftersom den kan trigga igång krampanfall från EPn. Det går hyfsat bra och som sagt så tar vi det ju ganska lugnt fortfarande.

Lite balans.

 Lite sandtagsmuskler.

 Lite kickbike.

Lite canicross. 

Och en massa, massa kärlek ♥

Vi har dessutom anmält oss till en allmänlydnadskurs på BK som börjar i December, så nu hoppas vi bara på att komma med!