Livstecken

Hej alla, nu var det ett tag sedan. Nästan två veckor och jag måste ju säga att ni är uthålliga. Jag är imponerad, hade räknat med att folk skulle tröttna på att vänta på något nytt men statistiken har hållit i sig trotts min frånvaro. Men att jag inte har varit närvarande här betyder inte att de här två veckorna har stått stilla för oss, nejdå vi har hunnit med en hel del.

Renoveringsfrukost och småpul. 

Eftersom jag kan välja vilken färg jag vill numera.

Vi har varit sjuka. 

Myst. 

 Busat.

 Ätit gott ;D

Långpromenerat med finsällskap.

Och en hel del mer.

 Happyface!

Vi har hunnit med både vinter, vår och nu är vi inne på vinter igen. Jag älskar snön och blir glad varje gång den lägger sig men nu börjar udden på den lyckan mattas av en aning. Jag är trött på mellanväder. Is, slask och snömodd är ingenting vi kan dra på och jag vill ha väder som bjuder på hållbart underlag nu, även om det skulle betyda vår och att jag har gått miste om en efterlängtad riktig vinter till. Jag vill kunna packa ryggsäcken och ge mig ut med Texas och Kicki på en långtur med god matsäck och utan mobil eller tider att passa. Jag vill kunna släppa bromsen, ge honom frikommando och få njuta av hans lycka och kicken av fart. Jag vill kunna ta med mig Alex på kicken på en lugnare tur, utan krav och enbart ha skoj och umgås med grabbarna. Ja, jag vill faktiskt ha vår nu. Eller en sistaminutenbrutalvinter. Fast helst vår...

 Vinter.

Vår.

Och vinter igen.