Promenaden från helvetet, sifferdyslexi & Roffes sista vals.

Min och Maddes förmiddagspromenad förvandlades till vårat förmiddagshelvete innan vi ens hann ut genom dörren. Hundarna krånglade, Alex krånglade, vi blev mer och mer irriterade och som följd av det krånglade hundar och ungar ännu värre. Den sista biten grinade Alex hysterisk, hundarna for fram och tillbaka som pingpongbollar och Madde och jag skällde och skrattade uppgivet om vart annat. Det brukar vara skönt att vara ute men idag var det oslagbart att få komma hem. Jag tror att Alex och hundarna också tackar högre makter för att den promenaden äntligen är över. Men Orvar var i alla fall duktig när han drog Alex. 

Nu är jag ledig tills på Söndag så jag slipper inventera, igen. Jag slapp undan sist också. Endera har jag en himla tur med schemat eller så är jag väldigt bortklemad. Jag tippar på schemateorin. Undrar hur länge det håller i sig? Jag tvivlar på att jag har sån tur nästa gång. Nu är det inte själva inventeringarna det är fel på. Det är faktiskt väldigt kul att ha hela personalstyrkan samlad ibland och inventeringarna skulle vara riktigt trevliga om jag inte hade så jävla svårt för siffror. I mitt jobb ingår en hel del sifferarbete men jag har haft det problemet så länge jag kan minnas och med tiden lär man sig att fuska fram rätt resultat, ta genvägar och lära sig sånt som återkommer ofta utantill. Men inventeringarna går inte att fuska sig igenom. Det är bara att räkna sig igenom det man ska och börja om från början varje gång man tappar räkningen eller kommer av sig. Sen hjälper det ju inte att jag kan räkna en grej tre gånger och komma fram till tre olika resultat. Nu blir det ju i princip alltid rätt i slutändan men det beror ju på att jag räknar allting ett antal gånger och inte ger mig innan jag har fått samma antal två- tre gånger. Skapligt tidsödande... Jag blir så sjukt frustrerad på mig själv för att jag inte kan få det rätt från början precis som alla andra...

Vi har ju två ökenråttor i familjen också. Roger och Roffe. Det är egentligen Alex husdjur men dom bor i vardagsrummet och är riktigt trevliga små filurer. Dom är typ tre år nu och jag vet inte hur gamla dom ska kunna bli. Roger verkar må hur bra som helst. Han är lagom tjock och lika sprallig som när han var alldeles färsk. Han påminner faktiskt en hel del om Karlsson på taket. Roffe däremot verkar sjunga på sista versen. Han verkar gammal och sliten. Han har börjar magra ur lite och vinglar ibland. Blir han inte bättre snart bokar vi in en date med Torkel (vår underbara veterinär). Jag vet att det bara är en råtta men vi är riktigt blödiga när det gäller våra djur. Stackars lilla Roffe...

Roffe (brun) & Roger (grå)