Jobbade långpass igår, 08.00 till 18.00 med en halvtimmes lunch inklämd någonstans i mitten. Jag har ett sånt pass ungefär var tredje vecka och jag måste faktiskt säga att jag gillar dem. Man kommer till jobbet på morgonen, får bra koll på läget som håller i sig hela dan och hinner med att göra lite allt möjligt under dagen. Rent fysiskt är det inte så jobbigt som det låter men psykiskt... Det är tamejfan ingen barnlek att spela teater så länge. För det gör jag. När jag kliver in på jobbet går jag in i en yrkesroll, jag ler fånigt, låter sådär äckligt trevlig (oftast, svackor är oundvikliga) sväljer skit med ett leende och låtsas att jag faktiskt bryr mig om vad folk säger. Okej, jag är inte bara trevlig för att det är mitt jobb. Oftast är det faktiskt kul att prata med folk men på ett sånt långpass hinner det även dyka upp många människor som inte är så trevliga att ha och göra med. Såna människor som har bestämt sig för att göra ens följande fem minuter (om man har tur) till ett rent helvete, redan innan de kommer fram till en. Folk som vet att de har fel men vägrar att erkänna det eller helt enkelt bara har bestämt sig för att jävlas. Såna människor finns det tyvärr gott om.
Så när man kommer hem efter ett sånt pass, till färdig mat och brutalt fredagsmys med familjen är dom väldigt uppskattade.
Och så måste jag tillägga att mina kollegor är värda att svälja lite skit för. Jag hör rätt så ofta om folk som verkligen vantrivs med dom som de jobbar med och är så sjukt glad över vilken tur jag har haft i just den ryska rouletten.
De fem timmarna idag däremot, dagen efter ett tiotimmarspass, kändes i kroppen så nu ser jag fram emot en ledig söndag.
I morgon väntar min och Orvars obligatoriska helgmorgonlångpromenad och vi har lyckats flörta med oss Madde och Caro så det blir nog en hel del bus också. Sen tror jag att jag ska presentera Orvar för Alex bob. Han kan ju redan dra men frågan är vad han tycker om Att Alex sitter på? Jag tror att vi kör på att Alex får ha hjälm på sig, bara för säkerhets skull :) Jag uppdaterar med bilder på spektaklet senare så ni får se varför dom kallas för AD och HD.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar