Det här med att få ändra sig.

"Man måste få ändra sig, annars kan man ju inte vara säker på att man alltid har rätt."

Vi hade ju planerat att köra på kall mat under vår tripp till Keb eftersom det är eldningsförbud i princip hela landet och lite till. Enklast och säkrast och inget krångel liksom. Så snubblade jag över den här lilla raringen i en vandringsgrupp på FB. Lyckades hitta ett ställe att beställa den på där vi kan hämta ut den i butiken, inte allt för långt härifrån. Sisådär en sju mil enkel resa -som till Västerås med andra ord. Vi får eventuellt hem den imorgon så får vi se om den är så pass bra som vi hoppas på.
Tydligen så lägger man en påse med mineraler i botten på ytterlådan sen häller man i en viss mängd vatten (som jag förstod det) som då kör igång en kemisk reaktion i påsen som i sin tur värmer maten (i vårt fall vattnet) i den inre behållaren. Fungerar det så kan vi styra om och köra med frystorkat, varma koppen och kaffe trots allt, det skulle ju vara lyxigt. Rätt skönt att slippa släpa på kök och bränsle också om jag ska vara helt ärlig. Har aldrig kommit särskilt bra överens med köket. Föredrar en eld, en kastrull och en stekpanna om jag får välja helt fritt.

Lyckades beta av regnoverallen till Hero också. Det var lite meck med att hitta en som hade långa ben både fram och bak, var ofodrad och i rätt storlek men efter besök i ett par olika djuraffärer så fick vi tag i en som satt bra till slut.

Kolla vad söt han är! Det är så att man får hål i tänderna av att titta på honom!

Förmiddagshäng med Lillebror & 93-års kalas.

Semester är härligt. Speciellt när man lyckas pricka in sina semesterveckor samtidigt som personer man tycker om men har alldeles för lite tid att hänga med i vanliga fall. Det här året missade vi Ida men lyckades pricka in Alexs Lillebror -låt oss kalla honom Lilla E, och hans mamma.

Igår drog jag, Alex och William nytta av det och hängde med dem hela förmiddagen och lite till. Ända tills vi var tvungna att bryta upp för att åka på morfars 93-årsfirande. (Ja du hör ju, helt galet trevlig dag.)

Klackberg och blå grottan i Norberg. Aldrig varit där? Åk dit! Spännande för större barn, lagom långt (kort) för mindre barn, lagom avancerat för sommarvarma, halvsega föräldrar eller varför inte bara ta med hunden (eller gubben) och promenera? Bara gört... 

Norbergs Hembygdsgård är också ett klockrent ställe att åka till med barn. Jag älskar ställen där man kan låta dem ränna fria utan att behöva tjata på dem hela tiden. fredagar, lördagar och söndagar under sommaren har de dessutom aktiviteter för barn till självkostnadspris. Typ som att bygga egna svärd och sköldar och en massa annat med medeltidstema.

Jag tänker inte på vår relation så ofta, min och Nannys, oftast kör vi bara på som vanligt, som vilka vänner som helst, men ibland slår det mig hur märkligt det är att jag tycker så otroligt mycket om mitt exs exfru. Alltså exfrun som han lämnade mig för. Tänk hur bra det kan bli när man slutar lyssna på sanningar som andra matar en med, sopar undan alla fördomar, börjar om från början, bara känner efter själv och kör på det. Oavsett vad alla andra säger. En av de viktigaste lärdomarna jag samlat på mig hittills genom åren. Mer sånt!

Morfar fyllde alltså 93 år igår. 93! Tänk vad klok man är då! Jag älskar att sitta och lyssna när han och mormor berättar om saker de har varit med om genom åren. Deras lilla stuga kan dessutom vara en av de vackraste platserna på jorden. Jag hoppas att vi får lyxen att fira fler födelsedagar tillsammans 💕

Nya väderuppdateringar, nya planer.

Nu kan man se väderleksraporten för området runt Kebnekaise så pass lång fram som till ungefär halva vår tripp och det ser hyfsat lovande ut. Temperaturerna ska  sjunka avsevärt -vilket är en stor lättnad, speciellt när det gäller Hero. Å andra sidan ser det ut att kunna bli en hel del regn och en del åska så vi har fått ändra om lite i en del prioriteringar.
Vi tror att vi fortfarande kommer att satsa på mat som inte behöver tillagas på kök. Det är lika bra, dumt att ta risker liksom, så den delen av planeringen ligger oförändrad.
Myggmedel till Hero ligger också kvar i planeringen som tidigare men eftersom det inte verkar som att det ska vara olidligt varmt och dessutom varvas med regn så ska vi skaffa honom en regnoverall. Dels så skyddar den bra mot mygg och knott (magen och ljumskarna är ju fortfarande öppen så den delen kommer att sprayas med myggmedel), dels så är det inte jättelockande att dela tält med en dyngsur slyngel...
Åska är tack och lov inget bekymmer för Hero så det skulle inte förändra någonting.
Nu svänger ju vädret snabbt i fjällen och det kan se helt annorlunda ut när vi väl är där men det känns ju bra att ha ett ungefärligt hum ändå.

Jag har även funderat på det här med sovsäck åt Hero. Dels för att det har varit galet varmt de senaste veckorna och han har fällt ur rejält så om det blir större temperaturskillnader när vi börjar komma lite uppåt så tror jag att det kan vara bra för honom att ha lite värme på nätterna. Bara för att han är husky betyder det ju inte att han kan hoppa från +35 till +10-isch utan någon som helst förvarning. Det kan dessutom bli så att vi eventuellt får lov att slå läger på snö vid något tillfälle.
Eftersom jag inte vet om han verkligen kommer att vilja sova i en sovsäck så känns det ju onödigt att slänga ut över tusenlappen på en sovsäck eller liknande, samtidigt vill jag köpa riktiga grejer på en gång om jag ska köpa något. Så fick jag tipset att modifiera om en gammal sovsäck för tvåbeningar. Toppen! Gillar han den så är det värt att lägga pengar på riktiga grejer åt honom så småningom. 
Den kvarvarande nedre halvan blev perfekt åt Ziwa! Fast den lär jag be någon annan fålla om eftersom det här med att sy definitivt inte är min grej. (Alex skrattade och tyckte att jag skulle ha låtit honom och William sy ihop bottnen på Heros säck. Det är tur att slyngeln inte är så fin i kanten.) Ziwa är det däremot ingen mening att köpa någonting till eftersom hon mycket sällan följer med oss ut över natten. Hon hatar nämligen friluftsliv. Hon tycker att det är okej med långpromenader, dagsvandringar i hyfsat väder och utomhushäng i allmänhet. Sova tycker hon däremot att man bör göra inomhus. Hemma i sin egen säng, hos Farmor eller möjligen på hotell. Tält och enklare stugor går fetbort. Hon har bott de första två åren av sitt liv i hundgård och tycker nog att hon har fått nog av att sova ute. Been there, done that liksom.

 Som sagt: Det är tur att han inte är fin i kanten...

Helt ok, den ska nog kunna göra sitt jobb. Jag hittade till och med en påse som passade.

Han verkar ju rätt nöjd nu. Får la se om det håller i sig...

En vecka kvar till Keb -Med skräckblandad förtjusning.

Förra året, när jag, Niko och Jocke var upp och vandrade Kungsleden, Abisko-Kebnekaise och vidare till Nikkaloukta, var planen att försöka ta oss upp på Keb. Men rådande väder, bristande förberedelser och möra kroppar fick oss att ta beslutet att bara knalla förbi. Där och då beslutade vi att vi skulle åka tillbaka nästa år (alltså i år) och ha Keb som huvudmål.

Bild från förra året. Sjön Láddjujávri -där någon stans bakom bergsmassivet på höger sida ligger Kebnekaise. Här föddes årets planer för första gången.

I November -December kom Hero instormande i mitt liv och han blev naturligtvis genast en självklar del av Kebnekaiseplanerna. Vi började träna med Keb-resan som mål. Det gick bra hela vintern, han utvecklades fint och jag började bygga upp fysiken jag tappade när Texas blev sjuk och började skala av lite av den extra pösigheten som kommit smygande på köpet sedan dess.
-Sen kom sommaren. Ja alltså, den hoppade över våren helt det gick från vinter och knädjup snö till att tussilagorna hade blommat över på två veckor. Det var i slutet av April -början av Maj, och sen har värmen hängt kvar. I Maj och början av Juni var kvällarna, nätterna och mornarna fortfarande svala och vi fick bara lägga om träningen och anpassa tiderna lite, det gick. Sen blev det för varmt för Hero även när det är som svalast ute och sedan dess har vi inte tränat alls. Lite längre promenader, någon jogg, ett kort dragpass lite här och där samt bad, koordination och kroppskontroll har vi fått till men ingenting regelbundet och ingenting fysiskt utmanande och utvecklande.
Den helt galna värmen har dessutom ställt till våra matvanor en hel del. Hero äter hellst inte alls och ställer min påhittighet på prov för att få i honom åtminstone hälften av vad jag skulle önska varje dag. Han har tappat lite, både i vikt och muskler och jag är osäker på om han kommer att orka hela vägen. Själv har jag petat i mig alldeles för mycket glass och alldeles för lite mat, jag har tappat i muskler och kondition samtidigt som kroppen har fått en hel del extra vaddering -mycket dålig kombo...
Niko har skött maten bättre än mig men tappat träning han med och Jocke har (av andra, väldigt legitima och förståeliga skäl) hoppat av Keb-planerna helt.
Dessutom är det svårt att avgöra exakt hur pass varmt det är uppe runt Kebnekaise just nu. Hur mycket knott och mygg det är och hur vattentillgången ser ut. Allt man kan läsa och fråga sig till ger väldigt varierande svar på de frågorna.
Vi är alltså väldigt osäkra på hur utgången av denna tripp kommer att bli.
Å andra sidan tänker vi inte bara ge upp innan vi ens har testat.

Även om vi inte har tränat nämnvärt de senaste två månaderna så har vi åtminstone lagt en bra grund under vintern. Låt oss hoppas att den kan bära oss hela vägen.

Vi åker upp på torsdag, jag, Niko och Hero. Vi tar Marcus (bilen) upp och kör hela resan helt på feeling. Det är ju trots allt ca 125 mil att köra så det kan hända att vi stannar och tältar en natt på vägen. Förmodligen blir det så, kanske stannar vi till och med fler nätter. Vi har planerat så pass öppet att vi har tid att vila extra dagar, ta korta etapper och ta det lugnt. Och blir det för påfrestande för någon av oss så får vi helt enkelt avbryta, det är inte värre än så.

Så nu är de sista förberedelserna igång och vi gör helt enkelt det bästa av den situation vi nu har. Förhoppningsvis klarar vi det, annars får vi göra ett nytt försök nästa år. Vi har inga större förväntningar men är fulla av hopp sen får det gå som det går. Det viktigaste är att vi alla tre ska må bra och njuta av hela resan, sen hoppas vi att den tar oss hela vägen upp till målet.
Så håll tummar och tassar med oss nu.